Normkritisk studie av asylprövningen - Migrationsverket

Avsedd för 

Migrationsverket 

Dokumenttyp 

Slutrapport 

Datum 

Februari 2010 

Rapportförfattare 

Olov Wolf-Watz 

Elin Törner 

Henrik Borg 

NORMKRITISK STUDIE 

AV ASYLPRÖVNINGEN

INNEHÅLL 

Sammanfattning 3 

1. Inledning 6 

1.1 Studiens metod och genomförande 6 

2. Teoretiska utgångspunkter 8 

2.1 Heteronormativitet 8 

2.2 Kön och genus 9 

3. Granskning av asylprövningen 11 

3.1 Definition av sexuell läggning och kön i styrdokument och 

tillämpning 11 

3.2 Att säkra en korrekt berättelse 13 

3.3 Bedömning av trovärdighet 16 

3.4 Den framåtsyftande riskbedömningen 20 

3.5 Asylprövningens blinda fläckar 23 

4. Analys och slutsatser 25 

4.1 Definitionen av asylskälen 25 

4.2 Utmaningen att säkra en korrekt berättelse 26 

4.3 Utmaningen att bedöma trovärdigheten i anknytning till 

asylskälen 27 

4.4 Utmaningen att säkerställa en korrekt riskbedömning 28 

4.5 Blinda fläckar i asylprövningen 29 

4.6 Sverige i en internationell jämförelse 30 

5. Sammanfattande reflektion och rekommendationer 32 

5.1 Sammanfattande reflektion 32 

5.2 Rekommendationer 33 

Bilaga 1 Asylrättslig bakgrund 34 

Bilaga 2 Nederländsk och tysk lagstiftning inom området 39 

Bilaga 3 Dokumentförteckning 42

SAMMANFATTNING 

Ramböll Management Consulting (fortsättningsvis kallat Ramböll) har på 

uppdrag av Migrationsverket genomfört normkritisk studie av asylprocessen. 

Studien har genomförts under perioden augusti 2009-februari 2010. Studien 

baseras på intervjuer med företrädare för Migrationsverket, MR-aktivister, 

företrädare för nederländska och tyska migrationsmyndigheter samt 

dokumentstudier. Följande rapport utgör slutrapporteringen av uppdraget. 

Granskningen visar att vaga definitioner, motsägelsefulla riktlinjer och oklar 

vägledning får återverkningar bland enskilda handläggare i asylprövningen av 

sexuell läggning och könsidentitet. Granskningen visar också att dessa brister 

kan förstås utifrån heteronormativa mekanismer, där avvägningar präglade av 

isärhållning och stereotypisering ofta blir en grund på vilken prövningen vilar. 

Detta leder till problem för den asylsökande eftersom bedömningen blir 

beroende av vilken handläggare eller beslutsfattare som personen tilldelas, 

men det innebär också problem för Migrationsverket i ambitionen att 

genomföra en rättssäker process. 

Det är framförallt i anslutning till fem områden som asylprocessen riskerar att 

präglas av heteronormativa inslag. Dessa områden presenteras närmare nedan 

tillsammans med de utmaningar för Migrationsverket som resultaten för med 

sig. Slutligen presenteras även den huvudsakliga slutsatsen av den 

internationella utblicken. 

Definition av kön och sexuell läggning 

Granskningen har visat att när definitionerna är vida och svårtillgängliga, och 

när det saknas vägledning kring hur de ska förstås tenderar handläggare att 

utgå från den egna föreställningen, en föreställning som kan vara snäv och 

begränsande. 

Kön och sexuell läggning hålls isär i asylrätten och sexuell läggning definieras 

som homo-, bi- och heterosexualitet. Denna definition förutsätter att det går 

att skilja dessa tre ifrån varandra. Det finns dock ingen entydig beskrivning av 

vilka handlingar/känslor eller andra faktorer som konstituerar en homo- bi eller 

heterosexuell person. När sexuell läggning hanteras i asylprövningen finns en 

tendens att sexuell praktik blir det enda tecknet på sexuell läggning 

Definitionen av könsidentitet är bred och omfattar både biologiskt kön och 

aspekter av kön som socialt och kulturellt definierade. Ramböll bedömer dock 

att denna breda definition inte går i takt med tillämpningen. Definitionen 

öppnar för att det inte finns en autentisk oföränderlig identitet utan att 

könsidentitet är något som dels är kulturellt och social definierat, men också 

föränderlig över tid, vilket kan sägas stämma väl överens med en 

queerteoretisk definition av kön. Granskningen har dock visat att det har varit 

svårt för handläggarna att konkretisera definitionen. Utmaningarna för 

Migrationsverket i att skapa tydliga definitioner handlar därför om: 

• att säkerställa att konkreta utgångspunkter för identifiering av asylskälet 

sexuell läggning inte bygger på en sammanblandning av sexuell läggning 

och sexuell praktik. 

• att säkerställa att det finns konkreta utgångspunkter för identifiering av 

asylskälet könsidentitet. 

Att säkra en fullständig berättelse 

Granskningen visar att det är problematiskt att få asylsökande att prata om 

frågor som rör sexuell läggning och/eller könsidentitet. Det kan bero på att det 

är svårt att prata om med tanke på frågornas karaktär och relationen mellan 

3

den asylsökande och myndighetsföreträdaren. Granskningen visar dock att det 

finns andra aspekter som komplicerar situationen. De två asylskälen är 

definierade i relation till ett svenskt normsystem som anger både vad som är 

acceptabelt och inte, men också var gränserna går för vad som kännetecknar 

exempelvis en homo- och en heterosexuell. Det finns tecken på att man vid 

Migrationsverket ser Sverige som ett öppet samhälle där det är lättare att leva 

ut sin ”sanna” sexuella läggning eller könsidentitet, än i de länder där 

personerna riskerar förföljelse för detsamma. 

Ramböll bedömer att det finns anledning att stärka medvetenheten om det 

normativa inslaget i definitioner av sexuell läggning och könsidentitet för att på 

så sätt kunna närma sig frågeställningen med större träffsäkerhet och mindre 

fördomar. Av granskningen framgår att Migrationsverket måste hantera en 

utmaning för att säkra en korrekt berättelse: 

• att stärka den normproblematiserande kompetensen som ett led i att öka 

kvaliteten i processen. 

Bedömningen av trovärdighet 

Granskningen visar att det finns oklarheter i bedömningen av trovärdigheten i 

anknytning till asylskälen sexuell läggning och könsidentitet. Den sexuella 

läggningen ska inte ifrågasättas, men det finns tecken som tyder på att en 

bedömning av trovärdigheten i påståenden om sexuell läggning ändå sker. 

Intervjuer visar att det finns risk för en misstro mot den sexuella läggningen 

som kan komma till uttryck i bedömningen. Denna misstro bygger ofta på 

stereotypa föreställningar om sexuell läggning och könsuttryck. Ramböll menar 

att när en sådan bedömning är implicit och förklädd i andra frågor blir den 

svårare att få grepp om, vilket ger ett mer otydligt underlag inför en eventuell 

omprövning. 

I praktiken betyder det att asylsökande som möter handläggares och 

beslutsfattares stereotypa föreställningar om hur personer med en viss sexuell 

läggning eller en viss könsidentitet ska agera riskerar att bli ifrågasatta endast 

på grund av detta skäl. Det finns en risk att en persons trovärdighet, och i 

förlängningen utfallet av bedömningen, påverkas av i vilken utsträckning 

personens utseende, uttryckssätt, beteende etc., passar in i de föreställningar 

om könsuttryck och uttryck för sexuell läggning som kan finnas hos de 

enskilda handläggarna och beslutsfattarna. Utifrån granskningen framträder 

två huvudsakliga utmaningar för Migrationsverket i bedömningen av 

trovärdigheten: 

• att säkerställa att misstro mot den sexuella läggningen inte får 

konsekvenser i den övriga prövningen. 

• att säkerställa att en eventuell bedömning av trovärdigheten inte görs 

utifrån stereotypa föreställningar om vad det innebär att vara eller leva 

som homo-, bi- och heterosexuell. 

Den framåtsyftande riskbedömningen 

Granskningen har visat att den framåtsyftande riskbedömningen är 

problematisk i anslutning till de aktuella asylskälen. När den asylsökande har 

utsatts för förföljelse är den framåtsyftande bedömningen om fruktan kan 

anses vara välgrundad relativt okomplicerad, men om personen inte levt öppet 

i hemlandet finns inte någon sådan berättelse. Riskbedömningen görs då 

utifrån en generell bedömning av situationen i landet samt sannolikheten att 

den asylsökande kommer att leva öppet vid ett hemvändande. 

Det finns inga klara riktlinjer kring vad öppenheten egentligen innebär. I 

Utlänningshandboken anges att man har rätt att leva ut sin ”läggning som en 

heterosexuell.” Enligt Rambölls bedömning är detta ett tydligt exempel på hur 

4

en heterosexuell norm blir vägledande för bedömningen av sexuell läggning 

och könsidentitet. Ramböll bedömer dessutom att det är svårt att trovärdigt 

hänvisa till denna riktlinje för en kvinnlig asylsökande från ett land där 

kvinnors sexualitet förtrycks och samtidigt hävda att personen har rätt att leva 

ut sin läggning ”öppet”. 

Det finns ingen tydlig praxis i hur öppenheten ska bedömas. Enligt Rambölls 

bedömning står den enskilde handläggaren inför ett val – att utgå från hur 

personen har levt tidigare, eller att utgå från hur personen vill leva. Om 

handläggaren väljer den förstnämnda har personer som levt dolt i hemlandet 

liten chans att få asyl. Detta beskrivs som oacceptabelt i flera av intervjuerna, 

och ett alternativ som Migrationsverket åtminstone har som ambition att söka 

sig ifrån. I det andra fallet måste den enskilde handläggaren, i brist på 

riktlinjer, dra en gräns för vad som är en ”rimlig” nivå på hur den sexuella 

läggningen eller könsidentiteten ska levas ut. Utifrån granskningen framträder 

en huvudsaklig utmaning som Migrationsverket måste hantera i den 

framåtsyftande riskbedömningen: 

• att hitta en stabil praxis kring vad det innebär att leva ”öppet” som inte 

vilar på heteronormativa föreställningar. 

Blinda fläckar i asylprövningen 

Granskningen har visat att tycks finnas en tendens att vissa tänkbara scenarier 

i asylprövningen osynliggörs och glöms bort. Migrationsverket har, som 

tidigare nämnts, presenterat ett vägledande beslut för sexuell läggning. 

Granskningen visar att samma typ av fall, det vill säga där personen har 

utsatts för trakasserier, förföljelse eller har blivit dömd för sin sexuella 

läggning är det minst problematiska. Trots det är det vid denna typ som 

vägledning är som tydligast. 

Vid sidan om att vissa scenarier och asylskälet könsidentitet osynliggörs, är det 

också tydligt att normen i asylprocessen är en manlig asylsökande. Detta 

framträder i såväl intervjuer som i vägledande dokument. Det mest tydliga 

exemplet har redan behandlats i samband med diskussionen om den 

framåtsyftande riskbedömningen där det är tydligt att riktlinjen att man har 

rätt att leva ut sin läggning som en heterosexuell, i praktiken torde innebära 

rätten att leva ut sin läggning som en heterosexuell man. 

Utifrån granskningen framträder utmaningar som Migrationsverket måste 

hantera i relation till de blinda fläckarna i asylprövningen: 

• att stärka medvetenheten bland personal på Migrationsverket om 

normativa inslag i prövningen. 

• att komplettera vägledningen så att inte asylskälet könsidentitet riskerar 

att osynliggöras. 

• att komplettera vägledningen så att inte kvinnor riskerar att osynliggöras. 

Internationell utblick 

Den internationella utblicken visar att trots skillnader i retorik återfinns 

liknande utmaningar inom i stort sett samma områden i Tyskland och 

Nederländerna. 

Granskningen visar att det finns en viktig utmaning som Migrationsverket kan 

anta i arbetet med en harmonisering av asylprocessen på EU-nivå: 

• att stärka medvetenheten om problem kring gränsdragningar som 

kringgärdar prövning av asylskälen sexuell läggning/könsidentitet och 

deras motsvarigheter i det europeiska samarbetet 

5

1. INLEDNING 

Föreliggande rapport utgör en studie av asylprövningen utifrån ett normkritiskt 

perspektiv. Studien utgår i huvudsak från den svenska asylprocessen, men 

omfattar också en internationell utblick mot två andra europeiska länder. 

Syftet med studien är att undersöka asylprövningen ur ett normkritiskt 

perspektiv för att belysa om och hur heteronormativa mekanismer verkar på 

olika nivåer i asylprövningen. Studien rör sig i spänningsfältet mellan tre poler: 

mänskliga rättigheter kopplade till kön och sexualitet, normer kring kön och 

sexualitet och juridikens krav på bevis och kategorisering. Studien utgår ifrån 

tillämpningen av gällande rätt på asylområdet. 

Prövning av asylärenden där sexuell läggning och/eller könsidentitet anförts 

präglas av ett antal faktorer som försvårar möjligheterna till en rättvis 

prövning. Asylskälen är svåra att prata om för den asylsökande och svåra att 

fråga om för Migrationsverkets personal, vilket innebär att skälen anförs sent i 

processen. Detta har föranlett Migrationsverkets rättschef att göra ett 

ställningstagande av vilket det framgår att Migrationsverket i dessa fall ska 

acceptera en ny prövning på nya grunder. Det faktum att en person inte 

tidigare åberopat förföljelse på grund av sexuell läggning som asylskäl ska 

vara ursäktligt med hänsyn till de starka sociala tabun som finns i många 

ursprungsländer kring detta ämne. 1 I ställningstagandet finns ett 

underliggande erkännande om att det finns förutsättningar som gör att 

processen med rådande verktyg inte förmår ”upptäcka” dessa asylskäl förrän 

sent i processen. Studien tar avstamp i denna problematik och syftar till att 

belysa vilka mekanismer som bidrar till att försvåra prövningen av sexuell 

läggning och könsidentitet. 

Föreliggande studie utgör en del av Migrationsverkets projekt Beyond Borders, 

som syftar till att minska risken att normer kring sexualitet och kön påverkar 

asylprocessen. Projektet är finansierat av Europeiska flyktingfonden och 

genomförs under perioden 2009-2010. 

1.1 Studiens metod och genomförande 

Studien har genomförts under hösten 2009 och bygger uteslutande på 

kvalitativt material. Utifrån ett queerteoretiskt perspektiv belyses de 

principiella och praktiska problem som finns på olika nivåer i asylprocessen 

relaterat till asylskälen sexuell läggning och könsidentitet. Studien omfattar 

ingen värdering av asylprövning utifrån exempelvis hur många asylsökande 

som drabbas av felbedömningar med hänvisning till heteronormativa 

mekanismer. 

1.1.1 Datainsamlingsmetoder 

Studien baseras på två huvudsakliga material – intervjuer och skriftliga källor. 

Analysen bygger på en sammanvägning av de två källorna. Totalt 22 intervjuer 

har genomförts med handläggare, beslutsfattare och experter vid 

Migrationsverket. I redovisningen har vi inte ställt funktionerna inom 

Migrationsverket mot varandra eftersom entydiga skillnader dem emellan inte 

har kunnat hittas. Intervjuer har också genomförts med aktörer utanför 

Migrationsverket såsom biträden och MR-aktivister inom området. I den 

internationella fallstudien har intervjuer genomförts med företrädare för 

nationella migrationsmyndigheter i Tyskland och Nederländerna. 

1 Ställningstagandet omnämner endast skälet sexuell läggning men kommer att gälla även könsidentitet 

6

Funktion Antal 

Handläggare Migrationsverket 9 

Experter Migrationsverket 5 

Rättschef och planeringssekreterare 2 

Migrationsverket 

MR-aktivister/Biträden 2 

Företrädare nederländska rättssystemet 2 

Företrädare tyska rättssystemet 2 

Intervjuerna har dels bidragit med ett gediget material till grund för analysen, 

dels med att få inspel till analysen från personer med särskilt god insikt i 

asylprocessen. 

Utöver intervjuer har även dokument av central betydelse studerats inom 

ramen för studien. Här ingår lagtext, vägledande beslut, handböcker och 

aktuella domar. Syftet har varit att fånga centrala aspekter dels i de dokument 

som ligger till grund för asylprövningen och dels i aktuella domar som belyser 

praxis kopplat till de två asylskälen. I studien görs en åtskillnad på styrande 

dokument och vägledande dokument. Till de förstnämnda hör lagtexter och 

förarbeten, till de senare hör exempelvis handböcker och vägledande domar. 

För en förteckning av samtliga dokument, se bilaga 3. 

Vid sidan av den svenska asylprocessen omfattar studien även två nedslag i 

Europa – Tyskland och Nederländerna. I de två länderna har, förutom 

dokumentstudier av aktuella dokument, ett antal intervjuer genomförts med 

tjänstemän inom ländernas migrationsmyndigheter. Valet av fallstudier har 

gjorts utifrån att de kan sägas representera två skilda kategorier. 

Nederländerna har arbetat med de här frågorna längre än flertalet andra 

länder, medan Tyskland representerar en annan typ av retorik kring frågorna 

och tjänar som en referenspunkt för jämförelser med den svenska processen. 

1.1.2 Rapportens disposition 

I kapitel 2 ges en översiktlig redogörelse för studiens utgångspunkter. I kapitel 

3 presenteras granskningen av den svenska asylprövningen indelad tematiskt 

utifrån ett antal områden. För vissa områden speglas den svenska prövningen i 

jämförelser med Tyskland och Nederländerna. I kapitel 4 görs en samlad 

analys utifrån de teoretiska utgångspunkterna. Slutligen i kapitel 5 samlas de 

huvudsakliga reflektionerna från studien samt Rambölls rekommendationer 

utifrån framkomna resultat. 

7

2. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER 

Den aktuella studien har genomförts utifrån ett queerteoretiskt perspektiv. 

Queerteori är ingen enhetlig teori, snarare kan det beskrivas som ett 

perspektiv där normalitet och normer studeras och ifrågasätts. Inom 

queerteorin ställs frågor om hur normer fungerar, hur de uppkommer och 

vidmakthålls samt hur normerna hör samman med makt och hierarkier i det 

västerländska samhället. I fokus står normer kring genus och sexualitet. 

Queerteori har utvecklats inom den poststrukturalistiska idétraditionen som 

betonar det instabila och det föränderliga i tillvaron. Detta står i motsats till 

essentialism och idén om upplysning och ständiga framsteg. En grundläggande 

tanke i essentialismen är att varje enhet har en uppsättning egenskaper som 

samtliga enheter av samma slag har. Inom essentialismen uppfattas därför 

kultur och etnicitet som någonting statistiskt, oföränderligt och färdigt. Det 

ingår i människans natur. 

Inom den poststrukturalistiska traditionen förstås en företeelse eller ett 

begrepp utifrån dess relation till omgivningen. Närmare bestämt betonas 

skillnaden mellan den studerade företeelsen och andra företeelser, exempelvis 

förstås och skapas innebörden i begreppet man genom en jämförelse med 

begreppet kvinna. I och med att begreppen endast förstås i relation till andra, 

kan en slutlig betydelse av ett begrepp inte definieras, utan begreppets 

betydelse är föränderligt över tid och i olika kontexter. I detta ständiga 

sökande efter betydelsen av ord och begrepp blir språket mycket centralt. 

I enlighet med den poststrukturalistiska synen på instabilitet och föränderlighet 

finns ingen allmänt vedertagen definition av begreppet queer. Begreppet queer 

kan därför få olika innebörd beroende på kontext, politisk agenda och personlig 

erfarenhet. Perspektivet innebär dock ett undersökande och ifrågasättande av 

föreställningar som tas för givna, men som gör att alla människors behov inte 

kan tillvaratas. I det här fallet innebär ett queerteoretiskt perspektiv på 

asylprövningen att normer kring kön och sexualitet, och det system som 

upprätthåller normer kring kön och sexualitet, synliggörs och ifrågasätts. 

Inom queerteorin finns ett antal begrepp som är centrala för förståelsen av hur 

kön och sexualitet kan tolkas och uttryckas. För att öka läsarens förståelse 

redogörs här för de centrala begrepp som ligger till grund för den kommande 

analysen. 

2.1 Heteronormativitet 

Heteronormativitet kan beskrivas som de lagar, strukturer, relationer och 

handlingar som upprätthåller heterosexualiteten som något enhetligt, naturligt 

och allomfattande. Dessa upprätthållande system kan konkret handla om hur 

en person ser ut, pratar, vilka intressen den har eller vem den attraheras av 

etc. Att studera heteronormativiteten innebär att studera det komplexa system 

som premierar ett visst sätt att organisera livet. 

Heteronormativiteten kräver en isärhållning av hetero- respektive 

homosexualitet. Mer specifikt avses att en person som kategoriseras som 

kvinna förväntas känna begär till en person som kategoriseras som man och 

vice versa. För att det ska vara möjligt att dra gränsen mellan homo- och 

heterosexualitet krävs därmed också en tydlig gräns mellan kvinna och man. 

Genuskategorier är därför en lika viktig beståndsdel som sexualiteten inom 

heteronormativiteten. För att passa in i mallen som heteronormativiteten 

föreskriver krävs med andra ord att en person passerar som antingen kvinna 

eller man samt uppfattas som heterosexuell. 

8

En annan central mekanism i heteronormativiteten är hierarkisering. Det 

innebär att det finns en hierarki mellan de olika kategorierna. Det anses vara 

överordnat och mer naturligt att leva med någon av motsatt kön än att leva 

med någon av samma kön. Hierarkin kan ta sig uttryck som förföljelse, och på 

så sätt vara en bidragande orsak till att personer söker sig till Sverige för att 

ansöka om asyl. 

Heteronormativiteten upprätthålls genom en kontinuerlig isärhållning och 

hierarkisering. En ytterligare strategi för att upprätthålla heteronormen är 

stereotypisering, vilket innebär att några få enkla, lättförståeliga och erkända 

egenskaper hos en grupp identifieras och därefter tillåts representera allt. 

Genom att förenkla och fixera reduceras personer till något avgränsat och 

förutsägbart. Isärhållning och stereotypisering är två centrala queerteoretiska 

begrepp som är av särskild relevans för denna studie. 

2.2 Kön och genus 

Kön och sexualitet är omtvistade begrepp. Kön betraktas traditionellt som 

något fast och ursprungligt medan genus (socialt kön) ses som sekundärt, som 

något utanför den ursprungliga kärnan. Den amerikanska professorn i 

litteraturvetenskap och retorik Judith Butler menar dock att vi inte kan tala om 

en kärna utan att även ”kärnan” definieras av ett antal gränser. Dessa gränser 

villkoras i sin tur av förutsättningar i omgivningen till exempel språket, 

förväntningar, värderingar etc. Kön är skapat av samma konstruerande makt 

som genus, ett maktsystem som Butler kallar för den heterosexuella matrisen. 

Den heterosexuella matrisen är en genusmodell som utgår från att män och 

kvinnor görs begripliga genom ett visst genus (maskulinitet och femininitet). 

Dessa två enheter organiseras som motsatta genom en tvingande 

heterosexuell praktik och det är genom detta system som föreställningen om 

en ursprunglig natur skapas. Förbud och påbud får människor att agera utefter 

könsspecifika normer, något som upprepas och återskapas. Butler menar alltså 

att vi upplever män och kvinnor som ett naturligt faktum när de egentligen 

bara är en effekt av den heteronormativa matrisen. 

Studien utgår från ett antal kategoriseringar vad avser kön, könsidentitet och 

sexualitet. Dessa begrepp är relevanta för studien och kräver en separat 

genomgång. 

Socialt kön, eller genus, är en term för kön som fokuserar på könet som 

kulturell och social konstruktion. 

Juridiskt kön är det kön som registreras för en person vid födseln. I Sverige 

finns idag kategorierna man och kvinna. Det juridiska könet syns exempelvis i 

personnumret och i passet som en bokstav. 

Biologiskt kön utgår ifrån sammansättningen av kromosomer hos den 

enskilde individen. 

Könsidentitet handlar om det kön en person identifierar sig med och 

uppfattar sig tillhöra. Det är med andra ord endast individen själv som kan 

avgöra vilken könsidentitet den har. Könsidentiteten skapas genom olika 

handlingar i vardagen. Sättet vi konstruerar könsidentitet skapas i de 

kontexter vi befinner oss, något vi ofta är omedvetna om. 

Könsuttryck är det sätt på vilket en person uttrycker sitt kön. Detta kan ske 

genom exempelvis klädsel, kroppsspråk och socialt beteende. 

Sexualitet kan sägas relatera till ovanstående aspekter och kan manifesteras 

och definieras inom alla delar av samhället. Sexuell läggning kommer i 

fortsättningen att antas bestå av dels sexuell identitet och dels sexuell praktik, 

9

där det förstnämnda har att göra med personens egen uppfattning av sin 

sexualitet och det sistnämnda den sexuella handlingen. 

En viktig aspekt är ovanstående definitioner inte vilar på en universellt 

accepterad syn utan att de skiljer sig åt mellan olika kulturer och olika länder. 

I kommande kapitel finns det hänvisningar till den svenska diskursen och med 

denna avser vi den uppsättning av normer, regler och definitioner som är 

specifika för Sverige. Synen på sexuell läggning och könsidentitet är en del av 

denna diskurs, och hur normer och gränser kring dessa begrepp definieras 

påverkar asylprövningen. 

10

3. GRANSKNING AV ASYLPRÖVNINGEN 

Sverige har skrivit under FN:s flyktingkonvention, den så kallade Genèvekonventionen, 

och har därmed åtagit sig att ge asyl till den som är flykting 

enligt konventionens bestämmelser. Den svenska definitionen av flyktingskap 

anger att den utlänning är flykting som befinner sig utanför det land som 

utlänningen är medborgare i, därför att den personen känner välgrundad 

fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk 

uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till 

en viss samhällsgrupp, och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, 

begagna sig av detta lands skydd. 

Förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning har sedan den nya 

utlänningslagen infördes räknats som en grund för asyl, istället för – som 

tidigare gällde – en möjlig grund för att räknas som skyddsbehövande i övrigt. 

Den svenska regleringen införde inte någon ny grund för flyktingskap i och 

med den nya lagen. Grunden för asyl är fortfarande en välgrundad fruktan för 

förföljelse på grund av tillhörighet till en viss samhällsgrupp – men det nya 

stadgandet förtydligar att enligt svensk rätt ska även kön och sexuell läggning 

anses grunda tillhörighet till viss samhällsgrupp. I prövningen görs i samtliga 

fall en framåtsyftande bedömning av i vilken grad fruktan kan sägas vara 

välgrundad utifrån situationen i det egna hemlandet. 

I studien refereras till ”kön” och ”sexuell läggning” som ”asylskäl”. Rent 

juridiskt är detta inte helt korrekt. Kön och sexuell läggning är inte asylskäl, de 

räknas som grund för tillhörighet till viss samhällsgrupp, vilket i sin tur innebär 

att man kan få asyl om man känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund 

av sin tillhörighet till denna samhällsgrupp. Vi kommer också i fortsättningen 

konsekvent att tala om asylprövning istället för prövning av flyktingstatus. 

Som tidigare har nämnts är en av utgångspunkterna för studien det rättsliga 

ställningstagandet att Migrationsverket ska acceptera en ny prövning om nya 

asylgrundande skäl anförs. Ställningstagandet utgör ett underliggande 

erkännande av att Migrationsverket i dagsläget har svårigheter i prövningen av 

asylskälet. 

I detta kapitel presenteras granskningen av asylprövningen utifrån 

beskrivningen av ett antal olika områden där lagen eller tillämpningen är 

problematisk. Syftet är att beskriva på vilka sätt och inom vilka områden 

förutsättningarna för prövning av asylskälen sexuell läggning och könsidentitet 

är oklara eller motsägelsefulla, både utifrån den asylsökandes och utifrån 

Migrationsverkets perspektiv. I vissa fall görs också jämförelser med 

Nederländerna och Tyskland. 

3.1 Definition av sexuell läggning och kön i styrdokument och 

tillämpning 

I den svenska utlänningslagen är kön och sexuell läggning skilda åt. Som 

kommer att framgå är definitionerna av sexuell läggning, kön och 

samhällsgrupp problematisk. Granskningen visar att sammanfogningen av en 

mycket vid och kontextuellt grundad definition av kön och en tydligt 

avgränsande definition av samhällsgrupp medför svårigheter. Den visar också 

att det inte är klart vilka berättelser/uttryck som kan härledas till sexuell 

läggning respektive könsidentitet. Det finns anledning att mer i detalj beskriva 

hur definitionerna görs och hur de tolkas bland handläggare på 

Migrationsverket. 

11

3.1.1 Styrdokument och vägledande dokument är vida i definitionerna 

I prövningen av asylskälen hamnar definitionen i centrum. Vad menas med 

sexuell läggning och kön? När personen själv, av någon anledning, inte är 

medveten om möjligheten att anföra skälen blir det särskilt viktigt att 

definitionen av asylskälen och vad de representerar är tydlig. Definitionen av 

sexuell läggning som ges är följande: 

Med begreppet sexuell läggning avses, som regeringen anfört i tidigare 

lagstiftningsarbeten, enligt vedertagen lagteknisk terminologi homo-, bi- 

och heterosexuell läggning (Prop. 2001/02:59 s. 40). 

Som framgår av citatet ovan utgår definitionen från en vedertagen terminologi 

i den svenska diskrimineringslagstiftningen, där sexuell läggning avser homo-, 

bi- och heterosexualitet. Det ges dock ingen ledning kring vad de olika 

läggningarna innebär. Sexuell läggning består både av sexuell praktik och av 

sexuell identitet, men av definitionen framgår inte vad lagstiftaren avser. När 

det gäller definitionen av kön utgår den från en vidare bas än endast biologiskt 

kön. 

I flyktingrättsliga sammanhang bör begreppet kön enligt regeringens 

mening användas i den vidaste bemärkelsen och således omfatta inte 

bara den biologiska skillnaden mellan män och kvinnor utan även socialt 

och kulturellt bestämda, stereotypa, föreställningar om hur män 

respektive kvinnor skall bete sig. (Prop. 2005/06:6 s. 21) 

Utöver biologiska skillnader mellan kvinnor och män omfattas alltså, som 

framgår av citatet, även socialt och kulturellt betingade föreställningar om hur 

män och kvinnor ska bete sig i definitionen. Kön är alltså något som, enligt 

definitionen, inte enbart är biologiskt bestämt utan något som kan variera 

mellan kulturer och länder. Definitionen av kön omfattar således både 

biologiskt, socialt och juridiskt kön. Här skiljer sig sexuell läggning från kön då 

betoningen av kontextens betydelse för innebörden av kön inte gäller för 

sexuell läggning. Begreppet könsidentitet definieras i Utlänningshandboken 

som en persons självupplevda könstillhörighet – och skiljer sig från biologiskt 

kön och socialt kön på så sätt att inga yttre faktorer bestämmer det. 

Både kön och sexuell läggning ska ensamt eller i förening med andra 

kännetecken kunna utgöra grund för tillhörighet till en viss samhällsgrupp. 

Enligt skyddsgrundsdirektivets definition skall en grupp anses utgöra en 

särskild samhällsgrupp när gruppens medlemmar har en väsentlig 

egenskap eller en gemensam bakgrund som inte kan ändras, eller består 

av personer som har en gemensam egenskap eller övertygelse som är så 

grundläggande för identiteten eller samvetet att de inte får tvingas 

avsvära sig den, eller när gruppen har en särskild identitet i det berörda 

landet eftersom den uppfattas som annorlunda av omgivningen (artikel 

10.1 d). (Prop. 2005/06:6) 

Enligt styrdokumenten är med andra ord en samhällsgrupp sådan att gruppens 

medlemmar har specifika egenskaper, erfarenheter eller övertygelser. Dessa 

egenskaper, erfarenheter eller övertygelser ska vara antingen oföränderliga, så 

grundläggande för individens identitet eller samvete att de inte får tvingas 

avsvära sig den alternativt att gruppen av medlemmar har en identitet i det 

berörda landet som uppfattas som annorlunda av omgivningen. 

3.1.2 Tillämpningen kräver konkreta operationaliseringar 

I vissa fall kan det finnas anledning för den enskilde handläggaren eller ett 

biträde i mötet med den asylsökande att ge information kring möjligheterna att 

anföra skälen könsidentitet eller sexuell läggning. Att identifiera tecken på när 

12

sådan anförelse skulle vara relevant, utifrån de definitioner av sexuell läggning 

eller könsidentitet som ges, är dock svårt. 

I situationen när Migrationsverket eller biträden ger information kring 

grunderna till förföljelse måste handläggaren eller biträdet ha klart för sig vad 

som signalerar en viss läggning eller könsidentitet. Samtidigt måste de också 

kunna frigöra sig från det svenska normsystemet kring dessa aspekter för att 

kunna göra en korrekt bedömning. Det säger sig självt att detta kräver mycket 

av handläggaren. 

En strategi för att hantera oklarheterna kan, enligt vad granskningen visar, 

vara att utifrån den egna förståelsen leta efter tecken på uttryck som markerar 

en viss sexuell läggning/könsidentitet, som till exempel att personen har en 

partner av samma kön eller att personen berättar om en samkönad sexuell 

praktik. Motsvarande problematik med otydliga operationaliseringar finns, 

kanske i än högre grad, för könsidentitet. I propositionen diskuteras 

könsidentitet i samband med transpersoner och berörs i följande termer: 

Med begreppet transpersoner brukar i regel avses transsexuella, 

transvestiter och andra personer som har en könsidentitet eller ett 

könsuttryck som tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som 

registrerats för dem vid födseln. (2005/06:6) 

Vad gäller könsidentitet finns ett fåtal konkreta uttryck som går att definieras 

utifrån, till exempel en transvestit som går klädd i kläder traditionellt använda 

av det andra könet. För många personer med en könsidentitet som skiljer sig 

från normen för det kön som registrerats vid födseln saknas emellertid synliga 

tecken som en handläggare kan upptäcka. Det ligger också i sakens natur, 

eftersom könsidentitet är något som endast handlar om personens egna 

uppfattningar. Först när dessa kopplas samman med könsuttryck, när 

identiteten kläs i yttre attribut, kan den ge upphov till förföljelse. Eftersom 

normer kring könsidentitet och könsuttryck är mycket komplexa och 

föränderliga bedömer Ramböll att även en sådan bedömning torde vara svår 

att genomföra för enskilda handläggare. 

På frågan om hur en företrädare för Migrationsverket tolkar begreppet 

könsidentitet inom asylprocessen ges svaret: 

Det handlar om ifall man identifierar sig som man eller kvinna. Det är 

just den innebörden det har – hur man identifierar sig. 

Citatet visar på hur den vida definitionen som uttrycks i propositionen i 

praktiken begränsas och förenklas. Definitionen i propositionen öppnar för en 

betydligt vidare förståelse av kön, men en vid definition utgör ingen garanti för 

att personal på Migrationsverket ska tala om kön som någonting vidare än 

endast män och kvinnor. Här tycks lagstiftning och tillämpning dra åt olika håll. 

Lagen öppnar för en bredare definition av könsidentitet, men i tillämpningen 

görs tolkningen i regel betydligt snävare. 

3.2 Att säkra en korrekt berättelse 

Som tidigare har konstaterats är det svårt för asylsökande att berätta om sin 

sexuella läggning eller könsidentitet och eventuell förföljelse. Frågorna är 

personliga, intima och känsliga att tala om, särskilt med en företrädare för en 

myndighet. Samtidigt kan den asylsökande driva en strategi i kontakten med 

myndigheten med syftet att maximera möjligheterna att få asyl. Denna 

strategi kan exempelvis innebära att den asylsökande väljer att utelämna vissa 

delar i berättelsen i tron att det stärker chanserna att få asyl. Detta 

komplicerar prövningen ytterligare för Migrationsverket och det finns anledning 

13

att i mer detalj studera hur Migrationsverket arbetar med att försäkra sig om 

en korrekt berättelse. 

3.2.1 Styrdokument och vägledande dokument adresserar problemet 

kring berättelsen 

Ett tydligt hinder för en fullständig berättelse är rädsla hos den asylsökande för 

repressalier. Problemet med förföljelser och trakasserier i hemlandet kan 

påverka möjligheterna att få den asylsökande att åberopa asylskälen som 

benämns i styrdokumenten. 

Många gånger kommer dessa personer från länder där 

homosexualitet är en tabubelagd företeelse och de kan på grund 

av sin sexuella läggning ha drabbats av trakasserier såväl från den 

egna familjekretsen som från myndigheter. Den egna sexuella 

läggningen kan vara förknippad med starka skuldkänslor. 

Utredningarna i dessa asylärenden måste därför bedrivas med 

hänsyn tagen till att det kan vara svårt för sökanden att berätta 

om sina upplevelser, inte minst när det skall ske inför en 

myndighetsperson. (Prop. 2005/06:6) 2 

Av citatet framgår att problemet både kan handla om en rädsla för 

trakasserier, men också en egen känsla av skuld kring dessa frågor. 

Propositionen sätter fokus på kvaliteten i utredningen och att utredningen 

måste hantera de svårigheter en person kan uppleva inför att berätta om 

dessa aspekter. Även i de vägledande dokumenten finns skrivningar om detta 

problem. I Utlänningshandböckerna för utredning och bedömning av 

skyddsbehov på grund av kön respektive sexuell läggning står att: 

Den enskilde bär ofta med sig en sådan fördomsfull bild av sig 

själv och det är därför viktigt att veta att det kan komma fram i 

ett senare skede av processen.(Utlänningshandböckerna för kön 

och sexuell läggning) 

Citatet sätter fokus på den enskilda personens självbild och att den kan 

präglas av ”fördomar”. Om en viss sexuell läggning eller en viss könsidentitet 

är tabu i det land man kommer ifrån kan det vara svårt att berätta om de 

känslor man upplever även om man har lämnat landet. 

I vissa fall har personen inte identifierat sig utifrån sexuell läggning eller kön i 

ursprungslandet och en identitet som homo-, bisexuell eller transperson har 

vuxit fram under tiden som personen befunnit sig i Sverige. När den 

asylsökande anländer till Sverige inträder personen också i ett nytt 

normsystem som anger vad det innebär att leva som exempelvis homosexuell. 

Personen måste med andra ord placera sig själv på den karta över kön och 

sexualitet som är rådande i Sverige. Denna karta handlar inte bara om vem 

man är och vem man vill vara, utan också om den privata omgivningens syn 

på sexuell läggning eller könsuttryck, samt de kategoriseringar och 

föreställningar som finns inom den svenska asylprocessen. 

Enligt ett ställningstagande kring verkställigheten (RCI 04/2009) slår 

rättschefen för Migrationsverket fast att en ny prövning ska accepteras om 

asylsökande sent i processen åberopar förföljelse på grund av sexuell läggning 

som skäl för asyl. Detta gäller emellertid endast för asylsökande som inte har 

levt öppet i hemlandet. Anledningen till sena åberopanden relateras till 

svårigheten att tala om dessa frågor för den enskilde asylsökande. 

2 Värt att notera är att citatet inte berör transpersoner, trots att det torde vara lika giltigt i det fallet. Istället är 

avsnittet om kön begränsat till utsatta kvinnor. 

14

Den som förtigit och dolt sin sexuella läggning i hela sitt liv torde därför i 

allmänhet ha giltig ursäkt för att inte ha åberopat detta tidigare i 

processen, medan den som i hemlandet levt öppet som homosexuell 

(t.ex. deltagit i offentliga aktiviteter för homo- och bisexuella) i 

allmänhet inte torde ha sådan giltig ursäkt. (RCI 04/2009) 

Ställningstagandet gör det möjligt för personer som kommer ut i Sverige och 

för personer som dolt sin sexuella läggning i hemlandet att anföra nya skäl och 

få en ny prövning. Ställningstagandet säger dock ingenting om personer som 

anför asylskälet könsidentitet, trots att problematiken borde vara minst lika 

angelägen för denna grupp. 

3.2.2 Kvalitet i processen och tid är nyckelfaktorer i processen 

För att säkerställa kvaliteten i prövningen måste Migrationsverket genomföra 

utredningen på ett sådant sätt att den fullständiga berättelsen kommer fram. 

Detta är en förutsättning för en rättssäker bedömning och för att den 

asylsökandes rättigheter ska kunna tas tillvara, vilket inte är unikt för dessa 

asylskäl. En MR-aktivist med inblick i asylprocessen formulerar utmaningen på 

följande sätt: 

Det handlar om hur man pratar med den sökande och varför man ställer 

vissa frågor. Men också om hur man ställer frågor under själv 

utredningarna. Små saker kan bidra till att personerna inte förstår vad 

som är legitima asylskäl. 

Citatet ger en bild av komplexiteten i utredningsarbetet. Den asylsökande 

måste inte bara förstå att asylskälen finns och hur definitionerna relaterar till 

deras känslor och upplevelser - de måste också överkomma sin egen ovilja att 

prata om dem. Det finns, enligt Rambölls bedömning, rent utredningstekniska 

och kompetensrelaterade utmaningar kopplade till detta som handlar om den 

enskilde handläggarens förmåga att nå den totala berättelsen. 

Två skilda aspekter som påverkar möjligheterna att nå en korrekt berättelse är 

tidsaspekten och kvaliteten i processen. Tidsaspekten är central eftersom den 

sätter en yttre gräns för processen. Det kan ta tid för den asylsökande att 

sätta ord på sina känslor, orientera sig i det svenska normsystemet och 

inkomma med nya skäl till Migrationsverket. 

Den andra aspekten handlar om processens kvalitet. Processens olika steg och 

kvaliteten i bedömningen bidrar till att underlätta för personer att genomgå 

processen, enligt intervjuer med företrädare för Migrationsverket. 

Ställningstagandet kan därmed betraktas som ett sätt för Migrationsverket att 

kompensera eventuella brister i processen med ytterligare tid för den enskilde. 

Det är emellertid inte neutralt att få ett negativt besked, tvärtom är det ofta 

psykiskt påfrestande för den enskilde asylsökande. En handläggare uttrycker 

det på följande sätt: 

Tidsaspekten är kritisk. Om man har tid och tålamod så löser det en del 

av problemen. Men den tiden har vi inte. Grundprövningen tar slut 

ganska snabbt – då är det upp till domstolarna, men det gör det inte 

enklare. Ett negativt besked i grundprocessen skapar ett lidande och det 

finns en risk för att sökande med dessa asylskäl blir förlorare. 

Citatet visar hur tidsaspekten hänger samman med kvaliteten i processen. Det 

är inte entydigt positivt för den enskilde att processen går snabbare – 

åtminstone i de fall där det får till följd att berättelsen (om tabubelagda 

känslor och upplevelser) ska framföras i sammanhang som är än mer publika. 

15

Ramböll bedömer i detta sammanhang att Migrationsverkets 

utvecklingsprojekt Kortare Väntan kan komma att påverka både kvaliteten i 

processen och tidsaspekten, i och med dess syfte att korta väntetiderna och 

höja rättssäkerheten i verkets asylprövning. Det återstår att se om 

förändringen av handläggningsprocessen kommer att bidra till att det blir 

lättare eller svårare att nå en fullständig berättelse för personer som åberopar 

eller kan åberopa sexuell läggning eller könsidentitet. 

3.3 Bedömning av trovärdighet 

När en asylsökande anför sexuell läggning eller könsidentitet som grund för 

den fruktade förföljelsen ska detta faktum i regel inte ifrågasättas 

(Utlänningshandboken sexuell läggning). Däremot görs i samtliga fall en 

bedömning av trovärdigheten i den berättelse som den asylsökande anför. Det 

har framkommit i granskningen att det i praktiken kan vara svårt att särskilja 

uppfattningen om den sexuella läggningen/könsidentiteten från bedömningen 

av berättelsen som helhet. Det finns med andra ord anledning att studera 

närmare om en persons trovärdighet avseende den sexuella 

läggningen/könsidentiteten riskerar att inverka på den samlade bedömningen 

av trovärdigheten. 

3.3.1 Styrdokument och vägledande dokument är inte entydiga 

I bedömningen av hur den asylsökandes trovärdighet ska värderas ger 

styrdokumenten och de vägledande dokumenten viss ledning. I 

Utlänningshandboken för utredning och bedömning av skyddsbehov på grund 

av sexuell läggning står följande: 

Det ligger i sakens natur att en asylsökandes påstående om att 

hon/han är t.ex. homosexuell kan vara svårt att ”bevisa”. I regel 

bör ett påstående om sexuell läggning godtas om inte särskilda 

omständigheter skulle tala i annan riktning. Det förhållandet att en 

homosexuell person t.ex. är gift och har barn med en person av 

motsatt kön behöver på intet sätt utesluta att hon/han har en 

homosexuell läggning. (Utlänningshandboken sexuell läggning) 

Vad citatet visar är att ett påstående om att en asylsökande är homosexuell i 

regel ska godtas och att det finns anledning att se bortom för givet tagna och 

kulturellt färgade indikationer på sexuell läggning. När den asylsökande själv - 

eller genom biträdet - anger sexuell läggning som skäl till fruktan ska dessa 

uppgifter med andra ord inte ifrågasättas om inte särskilda omständigheter 

skulle tala i annan riktning. Skrivningen lämnar dock öppet för att det i vissa 

fall kan finnas skäl att ifrågasätta asylsökandes uppgifter om sexuell läggning. 

Det framgår dock inte tydligt vilka dessa särskilda omständigheter skulle 

kunna vara. Någon motsvarande skrivning finns inte kopplat till könsidentitet i 

Utlänningshandboken för utredning och bedömning av skyddsbehov på grund 

av kön. 

3.3.2 Tillämpningen varierar inom Migrationsverket 

Hur tolkas då dessa skrivelser av Migrationsverkets personal? Bilden som 

framträder i intervjuerna är inte samstämmig. Någon menar, tvärtemot vad 

som sägs i Utlänningshandboken, att om personen lever tillsammans med eller 

är gift med någon av motsatt kön kan detta vara skäl nog att utreda personens 

sexuella läggning. 

Det kan vara uppenbart. Det kan hända att personen säger att 

den är homosexuell men lever med en kvinna. 

Citatet visar att det faktum att personen (det är uppenbart att det är en 

manlig asylsökande som avses) lever med en kvinna kan tas som intäkt 

för att misstro uppgiften om att personen är homosexuell. Motsatt 

16

uppfattning förekommer också och uttrycks av en annan handläggare på 

följande sätt: 

Jag har väldigt svårt att se att man kan ifrågasätta det. Det kan 

handla om att personen själv säger att ’jag är inte homosexuell’, 

men att det visar sig vara en lögn, då ifrågasätter man 

trovärdigheten, aldrig annars. Att man har fru eller barn utesluter 

ju inte att man har en annan läggning. I många länder är ju det 

ett måste att leva i heterosexuellt förhållande. Det kan ju också 

vara så i Sverige, att många lever i ett heterosexuellt förhållande 

och sedan har ett förhållande vid sidan om. 

Ovanstående citat ligger mer i linje med de riktlinjer som framkommer i 

Utlänningshandboken. Det faktum att personen är gift och har familj ska inte 

ha någon betydelse för synen på personens läggning. 

Andra handläggare menar att en prövning av trovärdighet kan bli aktuellt i fall 

där det finns bevis på att personen tidigare har ljugit upprepade gånger. Andra 

intervjupersoner kan inte ange vilken situation som skulle kunna ge upphov till 

en sådan prövning. Ramböll uppfattar, utifrån intervjuerna, att det saknas en 

tydlig linje hur trovärdigheten ska bedömas. 

I de fall där den sexuella läggningen eller könsidentiteten som sådan inte 

uttalat ifrågasätts, finns istället en risk för att en outtalad bedömning görs av 

trovärdigheten, vilken kan få konsekvenser i andra delar av prövningen. Den 

sammanvägda trovärdighetsbedömningen påverkas om själva grunden för 

förföljelsen (den sexuella läggningen och könsidentiteten) upplevs som icke 

trovärdig. En expert som Ramböll har talat med menar att man inte utan 

vidare kan acceptera ett påstående om sexuell läggning eller könsidentitet. 

När man accepterar att en person är homosexuell kan det 

innebära att man inte förstår problematiken i ett ärende. Då blir 

det ett sämre beslut. Jämför med politisk verksamhet, där ställer 

vi alltid frågor, inte för kontroll, men att den asylsökande får 

utveckla sin berättelse. Många av de här bedömningarna görs för 

att vi inte tror sökanden. Då yxar vi till någon konstig bedömning 

om att det inte är tillräckligt. 

Citatet visar på att det finns tillfällen när ett påstående om sexuell läggning 

prövas i syfte att öka förståelsen för ett ärende. Här kan alltså misstankar om 

att påståendet om den sexuella läggningen inte stämmer bidra till att personen 

tappar i trovärdighet. En handläggare beskriver samma risk att misstanken om 

att den sexuella läggningen inte stämmer ”läcker ut” på annat håll. 

… hur man ser frågan, om man ska värdera trovärdighet i sexuell 

läggning. Det är den absolut svåraste frågan. Vi går inte in och gör 

någon värdering, vi godkänner det. Vi ifrågasätter inte den 

sexuella läggningen. Sen kan det finnas andra saker som gör att 

man ifrågasätter personens berättelse. För att få en bild av dem 

ställer jag frågor av typen När fick du insikten om att du är 

homosexuell, hur har du levt i ditt hemland, hur har du levt här? 

Man fäller inte på sexuell läggning. Vi hamnar i den diskussionen 

att vi inte ifrågasätter läggningen trots att det finns andra 

omständigheter som är svajiga. 

Som citatet ovan beskriver finns det således fall med misstankar om att den 

sexuella läggningen inte stämmer, men där man väljer att fälla på andra delar 

eftersom den sexuella läggningen inte ska prövas. Bilden om att detta är ett 

problem är dock inte samstämmig. Det finns intervjupersoner som menar att 

17

den typen av misstankar inte kan få genomslag i granskningen eftersom 

beslutet måste motiveras. 

3.3.2.1 Faktorer som påverkar trovärdigheten 

Vad är det som gör det trovärdigt att en person är exempelvis homosexuell? 

Det finns ett antal faktorer som intervjupersonerna återkommer till. Bland 

annat har flera intervjupersoner tagit upp öppenhet som en faktor som skulle 

kunna tänkas påverka trovärdigheten i den sexuella läggningen. Det finns 

tillfällen där öppenheten i det sätt man har valt att leva påverkar 

trovärdigheten positivt. Ett fast förhållande liksom kontakter med hbtorganisationer 

är andra faktorer som anses göra homosexualitet mer 

trovärdigt. 

Vi hade ett fall där det var tydligt att denna man var homosexuell, 

han hade en manlig partner i Sverige, han var med på Pride. 

Deltagande på Pride och en partner av samma kön är exempel på faktorer som 

kan bidra till en ökad trovärdighet till anförande av sexuell läggning som 

asylskäl. Öppenheten kommer att beröras utförligare nedan men det är, enligt 

Rambölls bedömning, tydligt att det i bedömningen av trovärdigheten kan 

finnas inslag som bygger på föreställningar om hur en homosexuell (i detta 

fall) bör agera. Det vill säga i enlighet med en typiskt svensk bild av hur 

homosexuella agerar. Dessa föreställningar, som varierar från handläggare till 

handläggare, riskerar att bygga på en stereotyp bild, inte bara av hur 

homosexuella personer bör agera, utan hur homosexuella personer i Sverige 

bör agera och uttrycka sig. Dessa normer och föreställningar bygger upp en 

svensk diskurs för hur exempelvis homosexuella ska bete sig och agera, som 

inte är universell. Ramböll bedömer att det på ett generellt plan är 

problematiskt att en persons trovärdighet påverkas av i vilken grad personen 

uppfyller krav som ställs i en svensk diskurs, inte minst eftersom denna inte 

rimligtvis kan vara känd för den asylsökande. 

3.3.3 Utmaningen att göra en korrekt bedömning av trovärdigheten i 

Nederländerna och Tyskland 

I föreliggande avsnitt redovisas de utmaningar i arbetet med att göra korrekta 

bedömningar som framkommit vid intervjuer med företrädare för nationella 

migrationsmyndigheter i Nederländerna och Tyskland. 

I Nederländerna förväntas de asylsökande tillhandahålla fullständig information 

om anledningarna till varför de söker asyl senast vid den andra intervjun. 

Framkommer dessa skäl senare påverkar detta deras trovärdighet. 

If they provide part of the information necessary to evaluate their asylum 

claim at a later stage, it becomes more difficult for them to convince 

the IND of their eligibility for asylum. 

Enligt citatet kommer en förändrad berättelse att påverka bedömningen av 

trovärdigheten. Det är möjligt från ett juridiskt perspektiv att lägga till 

information senare, och om det finns antydningar i tidigare berättelser (till 

exempel en antydan om att det finns något personen inte vill berätta om) kan 

den informationen accepteras. Men ju tidigare informationen kommer fram, 

desto bättre. 

The general rule how to treat refugees who tell about their LGBT orientation 

only after having fled is, ‘If you knew you are LGBT, you should 

have told us before’ – this is in any case better than not having come 

18

out already back in the home country. Even more general, the earlier 

the coming-out, the better for the legal process. 3 

Ovanstående citat visar att tidsaspekten påverkar trovärdigheten, och att 

personer som anför skälen under processens gång kommer att missgynnas på 

så sätt att deras trovärdighet minskar. Att ”komma ut” efter flykten är inte 

neutralt utifrån ett bedömningsperspektiv och anförandet av nya fakta 

påverkar trovärdigheten. 

If a person “becomes” LGBT after having fled, this is OK, too. However, 

this has to be a “new fact” for the asylum seeker him-/herself. 

Obviously, however, this constitutes significant problems of credibility. 

Citatet visar att det finns en öppning för personer som blir medveten om sin 

läggning efter att ha flytt. Men samtidigt som man anger att det är ”OK” så 

medför det samtidigt att personen tappar i trovärdighet. 

I Tyskland ser man på sexuell identitet som ett konstituerande element av 

personligheten, och den kan därför betraktas som en ”natural or inalterable 

trait”. Om en homosexuell tvingas att förneka detta grundläggande element av 

personligheten skulle det innebära att de personliga rättigheterna beskars på 

ett oacceptabelt sätt, enligt en tysk dom från 2008. 

Samtidigt måste en asylsökande, för att med trovärdighet kunna åberopa 

skälet, bevisa sin läggning. Först måste en särskild värdering genomföras, 

därefter måste den asylsökande kunna bevisa att utsagan om sin sexuella 

läggning stämmer, genom att hänvisa till expertutlåtanden. 

In order to gain the necessary certainty of conviction the testimonies of 

the asylum seeker have to be first of all and especially appraised. Since 

the asylum seeker is principally obliged to presentation he/she may 

properly determine the necessary means to proof his/her sexual proclivity 

and, e.g., present an expert opinion. 

Citatet visar att man för att kunna göra en hållbar bedömning av vittnesmålet 

måste avgöra den sexuella läggningens autencitet. Den sexuella läggningen 

kan också styrkas av en beslutsfattare eller en domare. I intervjuer 

exemplifieras detta med att asylsökande har ombetts att bevisa sin utsago 

genom att visa fotografier, eller genom att kyssa sin partner framför 

tjänstemän. Det finns enligt en MR-aktivist en misstro bland tjänstemän mot 

asylsökande som åberopar asylskälet sexuell läggning. 

Enligt Ramböll finns här en likhet med den svenska processen där den sexuella 

läggningen inte ska bedömas eller påverka trovärdigheten, men frågan om 

trovärdigheten i utsagan om den sexuella läggningen påverkar trovärdigheten 

hos berättelsen som helhet. Den asylsökandes trovärdighet bedöms utifrån 

stereotypa föreställningar om hur en homosexuell person förväntas agera. 

När det gäller personer som kommer ut i Tyskland gäller bedömningen kring 

”self-inflicted after-flight conditions”. Detta utgör grund för asyl om den 

asylsökande potentiellt var hotad före personen lämnade landet. Bedömningen 

av trovärdigheten skärps emellertid i dessa fall: 

To what extent the individual succeeds in rendering his/her potential 

threat to persecution credible or in proofing a connection between the 

"Coming Out" and pre-flight events, is a different story and may be the 

3 LGBT står för Lesbian, gay, bisexual, and transgender. Vi har valt att använda denna förkortning i den internationella 

jämförelsen eftersom det är den förkortningen som används i Nederländerna och i viss mån även i Tyskland. 

19

eason for the (false) impression that in such cases a recognition of asylum 

cannot be granted. 

Citatet antyder att det ställs höga krav på de argument som ska göra det 

trovärdigt att det finns ett potentiellt hot om åtal efter att personen har 

kommit ut. Dessa krav är så pass höga att de kan ha bidragit till det felaktiga 

intrycket att asyl på dessa grunder inte kan ges. 

3.4 Den framåtsyftande riskbedömningen 

I prövningen av asylskälen görs en framåtsyftande bedömning av i vilken grad 

fruktan kan sägas vara välgrundad utifrån situationen i hemlandet. Detta sker i 

samtliga ärenden och i prövning av samtliga asylskäl. När en person kan 

berätta om förföljelse eller ett straff i en domstol är den framåtsyftande 

riskbedömningen inte svår att genomföra. Det finns dock fall när personen har 

dolt sin sexuella läggning/könsidentitet i ursprungslandet och då inte har blivit 

förföljd, trakasserad eller dömd. Detta försvårar bedömningen väsentligt. 

Det finns med andra ord anledning att studera närmare hur gränsdragningar 

görs i den framåtsyftande riskbedömningen och med vilka argument de 

understöds. 

3.4.1 Styrdokument och de vägledande dokumenten är tvetydiga i 

fråga om öppenheten 

Som redan nämnts är riskbedömningen en framåtsyftande bedömning. Det 

innebär att den kan göras även om den asylsökande inte kan berätta om 

tidigare förföljelse i hemlandet. I propositionen kommenteras öppenhet som en 

faktor som kan påverka riskbedömningen. 

Om en person i hemlandet har levt på ett sätt som minimerat 

risken för förföljelse, t.ex. genom att dölja sin sexuella läggning, 

kan denna omständighet ha betydelse vid riskbedömningen. 

(2005/06:6) 

Citatet visar att om en person har minimerat risken för förföljelse i hemlandet 

kan det komma att påverka riskbedömningen. På vilket sätt eller i vilken grad 

detta får betydelse vid riskbedömningen framgår däremot inte. Istället framgår 

av propositionen att de närmare gränsdragningarna överlämnas åt 

rättstillämpningen. För personer som varken levt öppet i Sverige eller 

ursprungslandet finns ett något spetsigare uttalande i förarbetena. 

Socialförsäkringsutskottet skriver i sitt betänkande (s. 13). 

Beträffande den som dolt sin läggning såväl i ursprungslandet som 

i Sverige, och uppgett det riktiga förhållandet endast för 

migrationsmyndigheterna, är sannolikt risken för förföljelse på 

denna grund minimal. 

Betänkandet från Socialförsäkringsutskottet anger att om man har levt dolt 

och endast berättat om sin läggning för migrationsmyndigheterna är risken för 

framtida förföljelse ”minimal”. Detta innebär att om en person varken har levt 

öppet i ursprungslandet eller i Sverige så ska det vara svårt att hävda 

välgrundad rädsla för förföljelse. 

Samtidigt finns det också skrivelser som anger det motsatta. Det vill säga att 

man inte kan kräva att individer avstår från den sexuella läggningen. Följande 

avsnitt är hämtat från propositionen: 

Regeringen vill betona att sexuell läggning skall betraktas som en 

grundläggande egenskap hos individen som det aldrig kan komma 

20

i fråga att kräva att han eller hon avstår från… … Detta gäller även 

om en homosexuell person i ursprungslandet har dolt sin sexuella 

läggning, eller har levt på ett sätt som minimerat risken för 

förföljelse. (2005/06:6) 

Utdragen från propositionen och socialförsäkringsutskottets betänkande sänder 

ut dubbla signaler. Samtidigt som man tydligt tar ställning för rätten att leva 

ut sin sexuella läggning, oavsett tidigare levnadssituation i hemlandet, är den 

tidigare öppenheten en aspekt som är viktig vid riskbedömningen. Rambölls 

bedömning är att förarbetena inte bara lämnar fältet öppet för tolkningar i 

praxis – de riktlinjer som ges är självmotsägande, vilket också bidrar till en 

förvirring i tillämpningen. En av experterna på Migrationsverket som Ramböll 

har talat med ger följande beskrivning av styrdokumenten: 

Jag tycker att det är relativt tydligt hur vi ska agera eller bedöma 

det här. Möjligen kan det vara svårt om en person säger att den 

vill leva öppet. Det är lite motsägelsefullt. Man kan inte kräva att 

personen ska dölja sin läggning, samtidigt som man måste göra 

en sannolikhetsbedömning om det är troligt att personen löper risk 

när den kommer till hemlandet. 

Citatet visar att det även bland experterna på Migrationsverket finns en 

medvetenhet om att det finns motsägelser och avgränsningsproblem i 

styrdokumenten. Samtidigt kan inte Ramböll se att denna medvetenhet 

har lett till att man har agerat för att öka tydligheten. 

3.4.2 Otydligheten i styrdokument återspeglas på handläggarnivå 

Den otydlighet som präglar förarbeten och styrdokument återspeglar sig i vitt 

skilda uppfattningar bland både handläggare och experter på Migrationsverket 

gällande den konkreta bedömningen. Som ovan nämnts uppkommer 

problematiken framförallt då personen inte har en berättelse om förföljelse 

från ursprungslandet. 

Om en person kommer hit och säger att man har blivit förföljd – vid 

sådana tillfällen är det inga problem att göra en 

tillräcklighetsbedömning. Hbt-ärenden är svåra. I de fall man kommer ut 

i Sverige, aldrig har berättat om det i hemlandet och ingen i hemlandet 

vet om det. När vi ska göra en bedömning i dessa fall finns ett stort 

spektrum av möjligheter. Det kan finnas händelser beskrivna om hbtpersoner 

som klarar sig i hemlandet men man vet inte vad de ska 

utsättas för. Där blir det svårt. 

Ovanstående citat visar att om personen inte har levt öppet i hemlandet 

upplevs det som problematiskt att göra en riskbedömning. Även om det finns 

exempel på att personer med liknande läggning eller identitet klarar sig tycks 

det i sig inte vara klart hur bedömningen ska göras. 

Styrdokumenten tar, vilket exemplen ovan visat, upp sättet den asylsökande 

tidigare levt på som en viktig faktor vid riskbedömningen, samtidigt som de 

anger att man inte kan ställa krav på att personer ska leva i det fördolda. 

Betoningen av sättet som personen levt på tidigare återfinns både bland 

experter på Migrationsverket och bland handläggare, även om det tycks vara 

en gemensam bild att man inte kan kräva av en person att dölja sin sexuella 

läggning/könsidentitet. En expert tar dock även upp frågan utifrån andra 

perspektiv, nämligen den asylsökandes vilja att leva öppet samt 

trovärdigheten i det uttalandet. 

21

Det är svårt att göra en bedömning när personen säger att ”nu vill 

jag leva öppet som homosexuell och skickar ni tillbaks mig 

kommer jag göra det ändå och då får jag ta konsekvenserna av 

det”. Den bedömningen vi gör i det läget resulterar nog per 

automatik i att personen anses skyddsbehövande och att det kan 

vara risk för denna. Men det kan också vara trovärdighetsfråga, 

man får titta på hur personen levt tidigare och om det är 

sannolikt. 

Det finns således en linje i den praktiska tillämpningen som anger att 

personens egen utsaga om hur personen vill leva i framtiden ska få 

genomslag i bedömningen. 

3.4.3 Den framåtsyftande riskbedömningen Nederländerna och 

Tyskland 

Nedan redovisas de utmaningar i arbetet med framåtsyftande riskbedömningar 

som framkommit vid intervjuer med personer i Nederländerna och Tyskland. 

Tillämpningen i Nederländerna varierar beroende på den asylsökandes 

ursprungsland, men i regel spelar det ingen roll för bedömningen om personen 

har levt öppet eller inte tidigare. Om man betraktas som en LGBT-person i 

hemlandet (och detta är olagligt) är detta en legitim orsak till asyl 4 . Den 

asylsökande måste dock bevisa att den asylsökande skulle åtalas på dessa 

grunder vid ett återvändande. Personen behöver inte ha ”kommit ut” i 

hemlandet – däremot måste den asylsökande göra det trovärdigt att personen 

inte endast framför skälet sent i processen för att beviljas asyl. 

Om en person flyr från ett land där LGBT-personer räknas som kriminella och 

kommer ut i Nederländerna, och följaktligen inte har en historia om risk för 

åtal att berätta, ställs inte krav på att personen ska leva dolt. Här har det dock 

skett en förändring på senare tid då det tidigare i Nederländerna gick att ställa 

krav på att personer skulle leva dolt i hemlandet. 

Prövningen av asylskälen i Tyskland, liksom är fallet även i Nederländerna, 

omfattar endast risken för åtal. Det faktum att öppet homo, bi- och 

transsexuella i vissa länder representerar ett brott mot upplevd god moral 

bedöms som irrelevant och är inte en grund för asyl. Det tyska Federal office 

och Administrative courts måste endast fråga sig om beteendet kan leda till 

åtal. Beroende på villkoren i ursprungslandet måste man skilja på om det är 

det sociala uttrycket, den sexuella praktiken eller brottet mot den allmänna 

moralen som åtalet kommer att gälla. 

Frågan om hur öppen en person ska kunna vara med sin läggning är dock en 

fråga som inte är klar. Ett totalt förnekande av sin läggning för att undkomma 

ett åtal i hemlandet bedöms som ett orimligt krav att ställa. Svaret på vad som 

är en acceptabel grad av öppenhet varierar, enligt en intervjuperson, beroende 

på vilket som är det aktuella ursprungslandet. 

In contrast to freedom of religion in case of sexual activity is has to be 

taken into consideration that it, regardless of it being homo- or heterosexual, 

falls under privacy. If a retreat into privacy in the country of origin 

leads to a persecution not being substantially likely, a correspondingly 

discreet behaviour as a general rule is reasonable. 

Citatet ovan visar att om det faktum att man håller sin sexualitet privat skulle 

påverka risken att bli åtalad betraktas ett diskret beteende som en rimlig 

4 Lesbian, gay, bisexual, och transgender 

22

strategi för den enskilde. Detta gäller dock inte samlevnad, eller det att 

omgivningen uppmärksammar det homosexuella levnadssättet i sig kan leda 

till åtal. Det faktum att det endast är risken för åtal, eller bestraffning av stat 

och myndigheter som bedöms har föranlett intern kritik, eftersom det även i 

många länder förekommer förföljelse från ickestatliga aktörer. Denna 

förföljelse, som kan vara lika allvarlig, utgör inte grund för asyl. 

3.5 Asylprövningens blinda fläckar 

Det finns vissa generella problem som går igen i asylprövningen som har att 

göra med vilka de asylsökande är. Det framgår tydligt i granskningen att 

asylskälet könsidentitet i princip är osynligt. Alla exempel i intervjuerna utgår 

från sexuell läggning och i samtliga fall talar man om sexuell läggning som om 

den asylsökande är en man. Det finns anledning att vidare beskriva vilka som 

är asylprövningens blinda fläckar. 

3.5.1 Asylprövningens fyra scenarier 

Det går att isolera fyra skilda scenarier i anslutning till prövning av asylskälen 

sexuell läggning och könsidentitet. De fyra scenarierna, som sammanfattas i 

nedanstående tabell, baseras på situationer som har framkommit i intervjuerna 

med företrädare för Migrationsverket och kan således sägas vara empiriskt 

grundade. 

Tabell 1 Scenarier i asylprövningen 

Personen anför själv asylskälen 

Handläggare eller biträde bedömer 

att personen kan anföra asylskälen 

Personen identifierar sig i enlighet 

med sexuell läggning eller 

könsidentitet i hemlandet och har levt 

öppet 

Personen identifierar sig i enlighet 

med sexuell läggning eller 

könsidentitet i hemlandet och har levt 

dolt 

Personen kommer ut i Sverige 

Handläggare eller biträde bedömer 

att personen kan söka asyl genom att 

åberopa sexuell 

läggning/könsidentitet 

Avsikten med att tydliggöra scenarierna är dels att visa på vilka tänkbara 

situationer som kan uppkomma i asylprövningen, dels tydliggöra vissa 

specifika problem i asylprövningen som relaterar till det faktum att scenarierna 

inte är tydliga i styrdokument, vägledning eller tillämpning. 

Migrationsverkets vägledande beslut för sexuell läggning handlar om en 

homosexuell iransk man som har blivit dömd i Iran för sin homosexualitet. 

Beslutet rör scenariot när personen har identifierat sig utifrån sin sexuella 

läggning/könsidentitet i sitt hemland och har levt öppet där. Samtidigt visar 

granskningen att hur prövningen ska ske är som mest oklart vid övriga 

scenarier. Att göra korrekta riskbedömningar är som svårast i de fall där det 

saknas en berättelse om förföljelse. I detta fall måste handläggare göra en 

avvägning i bedömningen av vad det innebär att leva öppet som i slutändan 

påverkar möjligheterna att få stanna i Sverige. 

Även frågan om bedömningen av trovärdighet blir som mest problematisk i de 

fall där den asylsökande inte har blivit förföljd i hemlandet – för det första på 

grund av att, som granskningen har visat, berättelsen om könsidentiteten eller 

den sexuella läggningen förs in som ett bärande element i bedömningen av 

den allmänna trovärdigheten. För det andra på grund av att trovärdigheten 

23

tenderar att påverkas vid ett anförande av nya skäl i enlighet med rättschefens 

ställningstagande. 

Slutligen är konsekvenserna av en otydlighet i definitioner och riktlinjer kring 

hur begreppen ska tolkas som störst i det scenario där en handläggare eller ett 

biträde gör en bedömning om den asylsökande kan anföra asylskälen. 

Granskningen visar att bristande ledning riskerar att medföra att handläggare 

utgår från egna disparata föreställningar om sexuell praktik, könsuttryck och 

om hur kön manifesteras i bedömningen. 

Vid sidan om att den mest tydliga vägledningen är knuten till det minst 

komplexa scenariot finns det ett annat resultat av granskningen som indikerar 

prövningens blinda fläckar. När intervjupersonerna har ombetts att berätta 

vilken bild de ser framför sig när vi talar om asylskälen sexuell läggning och 

könsidentitet nämner samtliga en person som har blivit förföljd i hemlandet. 

En av experterna på Migrationsverket besvarar frågan på följande sätt: 

Ja, det är ju en person som ofta kanske råkat ut för någonting i 

sitt hemland. Då förstår man ju att detta inte är accepterat och att 

de kan råka illa ut, det är en sådan person man ser framför sig. 

Jag vet inte hur, det där är ju så olika var man kommer ifrån. Men 

man kanske har haft sex, eller hållit någon i handen och att 

grannarna har sett någonting. 

Citatet är representativt även för övriga svar och intervjuerna visar hur 

dominerande detta scenario är i diskussionen om de två asylskälen. Samtidigt 

bedömer Ramböll att detta scenario är det minst komplexa från ett principiellt 

perspektiv – här finns det en asylsökande som kan underbygga sina 

påståenden om välgrundad fruktan med en berättelse om förföljelse i 

hemlandet. Det finns, enligt Rambölls bedömning, en risk att dominansen av 

detta scenario osynliggör andra scenarier där problemen är större. 

Det är dock inte endast andra scenarier som osynliggörs. Ramböll menar att 

scenariot med en person som har förföljts i hemlandet som det dominerande 

scenariot är ännu snävare eftersom det endast handlar om sexuell läggning, 

eller mer precist, en homosexuell man. I intervjuerna talar man med få 

undantag om den asylsökande som en (homosexuell) man. Detta går igen 

även i Utlänningshandboken där det i den tidigare nämnda passagen om 

öppenhet slås fast att: 

Med att kunna leva öppet menas att den asylsökande ska kunna bo 

tillsammans med den han vill, träffa och umgås på samma sätt och 

uttrycka sig på samma sätt som heterosexuella, utan att riskera 

förföljelse. 

De asylsökande ska alltså ha rätt att bo tillsammans med den ”han” vill. Även 

den hänvisning till öppenheten som ska bedömas utifrån hur en heterosexuell 

lever tycks implicera en utgångspunkt i hur en heterosexuell man lever. 

24

4. ANALYS OCH SLUTSATSER 

I föregående kapitel har vi beskrivit asylprövningen i Sverige, Nederländerna 

och Tyskland utifrån ett antal områden. Syftet har varit att visa på områden 

där prövningen av asylskälen är problematisk, både utifrån den asylsökandes 

och utifrån Migrationsverkets perspektiv. 

I detta avsnitt belyser vi resultaten av granskningen utifrån de teoretiska 

utgångspunkterna som presenterades i kapitel 2. Kapitlet har en förklarande 

ambition och i praktiken kommer vi att visa hur heteronormativa mekanismer 

ofta verkar inom de områden som vi har presenterat i granskningen. Analysen 

kommer därför att utgå från samma områden som presenterats i föregående 

kapitel. Slutsatserna kommer att konkretiseras i form av mer tydligt 

utmejslade utmaningar som Migrationsverket ställs inför i prövningen av 

sexuell läggning och könsidentitet. 

4.1 Definitionen av asylskälen 

Granskningen har visat att när definitionerna är vida och svårtillgängliga, och 

när det saknas vägledning kring hur de ska förstås tenderar handläggare att 

utgå från den egna föreställningen, en föreställning som kan vara snäv och 

begränsande. 

Kön och sexuell läggning hålls isär i asylrätten och sexuell läggning definieras 

som homo-, bi- och heterosexualitet. Denna definition förutsätter att det går 

att skilja dessa tre ifrån varandra. Det finns dock ingen entydig beskrivning av 

vilka handlingar/känslor eller andra faktorer som konstituerar en homo- bi eller 

heterosexuell person. När sexuell läggning hanteras i asylprövningen finns en 

tendens att sexuell praktik blir det enda tecknet på sexuell läggning eftersom 

det saknas andra tydliga ”indikatorer” på den sexuella identiteten. Detta 

tenderar att få till följd att en person som har haft samkönad sexuell praktik 

bedöms som homosexuell, oavsett hur personen själv definierar sig. Eftersom 

styrdokumenten inte tydliggör hur homo- och bisexualitet definieras är det upp 

till den enskilde handläggaren att göra bedömningen. I tillämpningen av 

asylrätten har, enligt granskningen, denna reducerats till att endast handla om 

samkönad sexuell praktik. Detta leder för det första till att personer riskerar 

att klassas som homosexuella utan att de själva upplever sig vara det. Men det 

får också till följd att bisexualitet som en del av asylskälet sexuell läggning 

”försvinner”. En bisexuell person i ett samkönat förhållande kommer att 

passera som homosexuell och en person i ett tvåkönat förhållande kommer, på 

grund av bristen på samkönad sexuell praktik, att passera som heterosexuell. 

När det gäller könsidentitet så är definitionen mycket bred och omfattar både 

biologiskt kön och aspekter av kön som socialt och kulturellt definierade. 

Ramböll bedömer dock att denna breda definition inte går i takt med 

tillämpningen. Definitionen öppnar för att det inte finns en autentisk 

oföränderlig identitet utan att könsidentitet är något som dels är kulturellt och 

social definierat, men också föränderlig över tid, vilket kan sägas stämma väl 

överens med en queerteoretisk definition av kön. Granskningen har dock visat 

att det har varit svårt för handläggarna att konkretisera definitionen. 

Det finns en risk att förståelsen utgår från tvåkönsmodellen där det finns 

”män” och ”kvinnor” och att detta är de könsidentiteter en människa kan ha. 

Strategin är densamma som för sexuell läggning – i det fall när innebörden är 

oklar kommer utgångspunkten att tas i handläggarens förförståelse. Sexuell 

läggning riskerar att reduceras till sexuell praktik, och könsidentitet till en 

fråga om ”man eller kvinna”. 

25

Utmaningarna för Migrationsverket i att skapa tydliga definitioner handlar 

därför om: 

• att säkerställa att konkreta utgångspunkter för identifiering av asylskälet 

sexuell läggning inte bygger på en sammanblandning av sexuell läggning 

och sexuell praktik. 

• att säkerställa att det finns konkreta utgångspunkter för identifiering av 

asylskälet könsidentitet. 

4.2 Utmaningen att säkra en korrekt berättelse 

Granskningen visar att det är problematiskt att få asylsökande att prata om 

frågor som rör sexuell läggning och/eller könsidentitet. Det kan dels bero på 

att det är svårt att prata om med tanke på frågornas karaktär och relationen 

mellan den asylsökande och myndighetsföreträdaren, dels på att den 

asylsökande driver en egen linje i förhållande till Migrationsverket för att 

utifrån sin förförståelse försöka maximera sina möjligheter att få asyl. 

Det finns dock även andra aspekter som komplicerar situationen. De två 

asylskälen är definierade i relation till ett svenskt normsystem som anger både 

vad som är acceptabelt och inte, men också var gränserna går för vad som 

kännetecknar exempelvis en homo- och en heterosexuell. Den asylsökande har 

flera normsystem att hantera. Det svenska normsystemet bygger på en tydlig 

isärhållning mellan exempelvis heterosexualitet och homosexualitet. Inom den 

svenska diskursen är det exempelvis svårt att beteckna sig som homosexuell 

samtidigt som man lever tillsammans med någon av motsatt kön. För att 

kunna åberopa asylskälen krävs att den asylsökande har en förståelse dels för 

hur det svenska normsystemet ser ut och dels för hur de egna känslorna 

och/eller upplevelserna relaterar till detta. Att komma ut i en svensk kontext 

innebär att personen måste identifiera sig med kategoriseringar och 

definitioner som finns här och därefter åberopa asylskälen i en ny prövning. 

Detta gäller även när personen har levt öppet i hemlandet. 

Det finns tecken på att man inom Migrationsverket ser Sverige som ett öppet 

samhälle där det är lättare att leva ut sin ”sanna” sexuella läggning eller 

könsidentitet, än i de länder där personerna riskerar förföljelse för detsamma. 

Det finns exempel på ärenden där man frågar – ’är du homosexuell?’ och 

personen svarar nej. ’Men du pratar ju om sexuella förbindelser med 

andra män...’. Det är först när man kommer till ett öppet samhälle som 

man inser att: ’jag är ju homosexuell’. 

Intervjupersonen, som är en anställd på Migrationsverket, uttrycker att 

personen på något sätt burit sin homosexualitet inom sig utan att ha varit 

medveten om det, och att insikten om läggningen kommer i och med att 

personen vistas i ett öppet samhälle. Citatet visar på en syn på homosexualitet 

som tydligt avskiljda känslor som individen kan komma till insikt om, men 

utifrån queerteorin är homosexualitet beroende av diskursen och det är därför 

inte meningsfullt att tala om att någon ”egentligen är homosexuell” eftersom 

definitionen alltid är socialt och kulturellt betingad. Personen kan omdefiniera 

sig själv men endast i förhållande till de definitioner och de normer som råder i 

Sverige. 

Ramböll bedömer att det finns anledning att stärka medvetenheten om det 

normativa inslaget i definitioner av sexuell läggning och könsidentitet för att på 

så sätt kunna närma sig frågeställningen med större träffsäkerhet och mindre 

fördomar. 

26

Av granskningen framgår att Migrationsverket måste hantera en utmaning för 

att säkra en korrekt berättelse: 

• att stärka den normproblematiserande kompetensen som ett led i att öka 

kvaliteten i processen. 

4.3 Utmaningen att bedöma trovärdigheten i anknytning till 

asylskälen 

Granskningen visar att det finns oklarheter i bedömningen av trovärdigheten i 

anknytning till asylskälen sexuell läggning och könsidentitet. 

Den sexuella läggningen ska inte ifrågasättas, men det finns tecken som tyder 

på att en bedömning av trovärdigheten i påståenden om sexuell läggning ändå 

sker. Flera av våra intervjuer visar att det finns risk för en misstro mot den 

sexuella läggningen som kan komma till uttryck i bedömningen. Ramböll 

menar att när en sådan bedömning är implicit och förklädd i andra frågor blir 

den svårare att få grepp om, vilket ger ett mer otydligt underlag inför en 

eventuell omprövning. 

En strategi för att upprätthålla heteronormen är, som tidigare nämnts, 

stereotypisering där få enkla, lättförståeliga och erkända egenskaper hos en 

grupp kommer att bli det som representerar allt. Genom att förenkla och fixera 

reduceras personen till något avgränsat och förutsägbart. Ramböll anser att 

det i bedömningen av trovärdigheten finns en risk att heteronormativa 

mekanismer på ett konkret sätt missgynnar personer i asylprövningen, inte på 

grund av att deras berättelser inte är trovärdiga, utan på grund av de inte 

passar in i handläggares uppfattning eller vägledningens beskrivning om hur 

en person bör se ut eller agera som anför dessa asylskäl. 

Granskningen visar att en person som lever som öppet homosexuell i Sverige 

och har ett fast förhållande med någon av samma kön förhållandevis lätt 

passerar som homosexuell. Enligt Rambölls bedömning är risken för att 

trovärdighetsbedömningen baseras på stereotypisering av personer med en 

viss sexuell läggning ytterligare ett exempel på risken för att heteronormativa 

mekanismer får spelrum i asylprövningen. Det innebär att föreställningar om 

vad som kännetecknar en (i det här fallet) homosexuell, och som bygger på 

individuella eller kulturellt bestämda markörer, påverkar 

trovärdighetsbedömningen i asylprövningen. 

I praktiken betyder det att asylsökande som möter handläggares och 

beslutsfattares stereotypa föreställningar om hur personer med en viss sexuell 

läggning eller en viss könsidentitet ska agera riskerar att bli ifrågasatta endast 

på grund av detta skäl. Det finns en risk att en persons trovärdighet, och i 

förlängningen utfallet av bedömningen, påverkas av i vilken utsträckning 

personens utseende, uttryckssätt, beteende etc., passar in i de föreställningar 

om könsuttryck och uttryck för sexuell läggning som kan finnas hos de 

enskilda handläggarna och beslutsfattarna. 

Utifrån granskningen framträder två huvudsakliga utmaningar för 

Migrationsverket i bedömningen av trovärdigheten i anknytning till asylskälen: 

• att säkerställa att misstro mot den sexuella läggningen inte får 

konsekvenser i den övriga prövningen. 

• att säkerställa att en eventuell bedömning av trovärdigheten inte görs 

utifrån stereotypa föreställningar om vad det innebär att vara eller leva 

som homo-, bi- och heterosexuell. 

27

4.4 Utmaningen att säkerställa en korrekt riskbedömning 

Granskningen har visat att den framåtsyftande riskbedömningen är 

problematisk i anslutning till de aktuella asylskälen. Enligt styrdokumenten 

krävs att det är sannolikt att personen kommer att leva på ett sätt som medför 

risker efter ett eventuellt återvändande. När den asylsökande har utsatts för 

förföljelse är den framåtsyftande bedömningen om fruktan kan anses vara 

välgrundad relativt okomplicerad, men om personen inte levt öppet i 

hemlandet finns inte någon sådan berättelse. Riskbedömningen görs då utifrån 

en generell bedömning av situationen i landet samt sannolikheten att den 

asylsökande kommer att leva öppet vid ett hemvändande. 

En person som under tiden i Sverige har kommit ut och börjat leva öppet har 

relativt goda möjligheter att göra det sannolikt att de skulle ha levt öppet även 

efter hemvändande. Det ska enligt förarbetena inte heller krävas att någon 

avstår från att leva öppet med sin sexuella läggning eller könsidentitet, även 

då denne tidigare dolt sin sexuella läggning eller könsidentitet i hemlandet. Så 

länge situationen i landet anses vara tillräckligt allvarlig har en person som 

lever öppet i Sverige enligt styrdokumenten goda möjligheter att få stanna. 

Det finns inga klara riktlinjer kring vad öppenheten egentligen innebär. I 

Utlänningshandboken anges att man har rätt att leva ut sin ”läggning som en 

heterosexuell.” Enligt Rambölls bedömning är detta ett tydligt exempel på hur 

en heterosexuell norm blir vägledande för bedömningen av sexuell läggning 

och könsidentitet. Att ha rätt att leva ut sin läggning som en heterosexuell 

implicerar inte bara att gränsdragningen är möjlig att göra utan också att det 

sätt heterosexuella lever bör vara normerande även för icke-heterosexuella. I 

praktiken innebär detta en risk att asylprövningen stärker ett utestängande av 

beteenden och sätt att leva som är livsviktiga för många människor endast för 

att de är oförenliga med heteronormen. 

Vad innebär det att leva ut sin läggning eller identitet som en heterosexuell? 

Detta är inte klart. För personer från vissa länder torde detta innebära stora 

skillnader för män och kvinnor där skillnaden mellan att leva öppet med sin 

sexuella läggning eller könsidentitet och att leva dolt suddas ut. Ramböll 

bedömer att det är svårt att trovärdigt hänvisa till denna riktlinje för en 

kvinnlig asylsökande från ett land där kvinnors sexualitet förtrycks och 

samtidigt hävda att personen har rätt att leva ut sin läggning ”öppet”. 

Denna typ av skrivelse leder också till praktiska problem i handläggning och 

beslutsfattande. Oklarheten kring öppenheten och bristen på ledning i vad som 

avses med att leva ut sin läggning som heterosexuell leder till att 

tillämpningen varierar mellan handläggare. Utifrån intervjuer med företrädare 

för Migrationsverket finns två huvudsakliga linjer i bedömningen - antingen 

kan bedömningen ta sin utgångspunkt i hur personen har levt tidigare, eller så 

kan den ta sin utgångspunkt i hur personen vill leva. Ramböll bedömer att 

detta är två principiellt skilda utgångspunkter. Den förstnämnda skapar 

problem för den som kommer ut i Sverige eftersom personen har levt dolt 

tidigare. Den andra skapar tydliga avgränsningsproblem i bedömningen. En 

handläggare uttrycker det på följande sätt: 

Jag har aldrig sett riktlinjer kring hur mycket man får leva ut sexualitet 

eller identitet. /…/Om du återvänder hem och blir landets ledande 

förkämpe för dessa frågor – om man bedömer utifrån det skulle inga få 

avslag. Det är svårt att hitta en linje som går att motivera. Det gör att 

man pratar om vad som har hänt. 

Enligt Rambölls bedömning står den enskilde handläggaren inför ett dilemma i 

valet av utgångspunkt – hur personen har levt tidigare, eller hur personen vill 

28

leva. Om handläggaren väljer den förstnämnda har personer som levt dolt i 

hemlandet liten chans att få asyl. Detta beskrivs som oacceptabelt i flera av 

intervjuerna, och ett alternativ som Migrationsverket åtminstone har som 

ambition att söka sig ifrån. I det andra fallet måste den enskilde handläggaren, 

i brist på riktlinjer, dra en gräns för vad som är en ”rimlig” nivå på hur den 

sexuella läggningen eller könsidentiteten ska levas ut. Som handläggaren i 

citatet ovan påpekar är det svårt att hitta en nivå som går att motivera och 

Ramböll bedömer att förarbeten och Utlänningshandboken ger liten ledning. 

När faktaunderlag saknas kommer bedömningen oundvikligen att bli 

hypotetisk. I dessa fall finns det risk för att heteronormativa föreställningar om 

vad det innebär att leva öppet och i enlighet med sin sexuella läggning eller 

könsidentitet begränsar asylsökandes möjlighet att få asyl. 

Utifrån granskningen framträder en huvudsaklig utmaning som 

Migrationsverket måste hantera i den framåtsyftande riskbedömningen: 

• att hitta en stabil praxis kring vad det innebär att leva ”öppet” som inte 

vilar på heteronormativa föreställningar. 

4.5 Blinda fläckar i asylprövningen 

Granskningen har visat att tycks finnas en tendens att vissa tänkbara scenarier 

i asylprövningen osynliggörs och glöms bort. 

Migrationsverket har, som tidigare nämnts, presenterat ett vägledande beslut 

för sexuell läggning. Granskningen visar att samma typ av fall, det vill säga 

där personen har utsatts för trakasserier, förföljelse eller har blivit dömd för 

sin sexuella läggning är det minst problematiska. Detta gäller inom samtliga 

områden som granskningen täcker – trovärdighetsbedömningen, 

riskbedömningen och problemet med definitionerna. 

Ramböll bedömer att det finns en tendens att man medvetet eller omedvetet 

väjer för de övriga alternativen delvis på grund av de problem som kringgärdar 

dem i fråga om avgränsningar och bedömningsgrunder. Som vi sett ovan 

handlar könsidentitet om individens egna upplevelser och uppfattningar om 

den egna könstillhörigheten. I likhet med sexuell läggning är det svårt att hitta 

”indikatorer” på en persons könstillhörighet, det är med andra ord svårt att 

konkretisera på vilket sätt könsidentiteten är anledning till välgrundad rädsla 

för förföljelse. Enligt Rambölls bedömning medför detta att flyktinggrunden 

könsidentitet osynliggörs i prövningen och att personer som skulle kunna 

åberopa detta skäl inte upptäcks i processen. 

Vid sidan om att vissa scenarier och asylskälet könsidentitet osynliggörs, är det 

också tydligt att normen i asylprocessen är en manlig asylsökande. Detta 

framträder i såväl intervjuer som i vägledande dokument. Det mest tydliga 

exemplet har redan behandlats i samband med diskussionen om den 

framåtsyftande riskbedömningen där det är tydligt att riktlinjen att man har 

rätt att leva ut sin läggning som en heterosexuell, i praktiken torde innebära 

rätten att leva ut sin läggning som en heterosexuell man. Detta kan, enligt 

Rambölls bedömning påverka asylprövningen för kvinnliga asylsökande. De 

problem kring avvägningar och otydlig rättspraxis som finns vid 

asylprövningen av manliga asylsökande riskerar därför att bli ännu större för 

kvinnor i samma situation, och det godtycke som drabbar kvinnor ännu större 

eftersom vägledningen som finns i vissa fall inte är användbar för dem. 

29

Utifrån granskningen framträder utmaningar som Migrationsverket måste 

hantera i relation till de blinda fläckarna i asylprövningen: 

• att stärka medvetenheten bland personal på Migrationsverket om 

normativa inslag i prövningen. 

• att komplettera vägledningen så att inte asylskälet könsidentitet riskerar 

att osynliggöras. 

• att komplettera vägledningen så att inte kvinnor riskerar att osynliggöras. 

4.6 Sverige i en internationell jämförelse 

Det framgår av beskrivningen av situationen i Nederländerna och Tyskland att 

vissa områden där den svenska asylprocessen brottas med 

avgränsningsproblem för de aktuella asylskälen är desamma i övriga länder. 

Tvetydigheter kring hur trovärdigheten ska bedömas och hur den framtida 

riskbedömningen ska göras har stora likheter med den svenska situationen. 

I Nederländerna har det tidigare ställts krav på att den asylsökande ska leva 

dolt men dessa krav ställs inte längre. I Tyskland däremot betraktar man 

sexualiteten som något privat och om en återhållsam livsföring kan påverka 

risken att bli åtalad så tas det i beaktande. I Sverige finns samma 

gränsdragningsproblem – man kan inte tvinga någon att dölja sin läggning 

eller identitet, men vad som innefattas i att leva öppet är inte klart 

Vad gäller riskbedömningen finns en skillnad mellan Sverige och de övriga 

länderna eftersom bedömningen i Sverige grundar sig på en värdering av i 

vilken grad den asylsökande har skäl att känna välgrundad fruktan för 

förföljelse. I både Nederländerna och Tyskland är det risken för rättsliga 

repressalier som bedöms. 

I Nederländerna ska inte den sexuella läggningen ifrågasättas. Samtidigt är det 

tydligt att trovärdigheten påverkas om skälen anförs sent. Detta samtidigt som 

det finns en medvetenhet om att dessa aspekter är svåra att prata om. I 

Sverige ska den sexuella läggningen inte heller ifrågasättas, men som ett led i 

en generell bedömning av berättelsens trovärdighet sker ändå ofta också en 

bedömning av den asylsökandes trovärdighet vad gäller den sexuella 

läggningen. Det finns inga uttalade kriterier för denna bedömning och den vilar 

ofta på stereotypa föreställningar om hur personer med en viss sexuell 

läggning ska agera och uttrycka sig. 

I Tyskland menar man att homosexualitet kan verifieras med hjälp av 

utlåtande från medicinsk expertis eller genom en prövning av en beslutsfattare 

eller domare. Enligt vittnesmål bygger den senare på vad som kan 

karakteriseras som stereotypa föreställningar om homosexualitet. I denna 

mening är det i värderingen av den sexuella läggningen, enligt Rambölls 

bedömning, samma typ av heteronormativa mekanismer som verkar i både 

Sverige och Tyskland, även om det tyska exemplet är mer iögonfallande. I 

båda länderna värderas trovärdigheten i påståendet om sexuell läggning trots 

att det i Sverige, i de styrande dokumenten, står uttryckt att detta inte ska 

ske. Intervjuerna visar att det ändå sker, men på ett mindre flagrant sätt än i 

Tyskland. 

I Sverige har rättschefen gjort ett ställningstagande som tydliggör att en 

förändrad berättelse kopplad till asylskälet sexuell läggning ska accepteras och 

att detta inte ska påverka trovärdigheten i en ny prövning. Syftet har varit att 

kompensera för brister i processen genom att ge den asylsökande mer tid. 

Detta skiljer Sverige från de övriga länderna som inte har detta undantag. I 

såväl Nederländerna som Tyskland framgår det att det i tillämpningen gynnar 

den asylsökande om skälen framkommer tidigt. Ju tidigare desto bättre, 

30

eftersom trovärdigheten minskar med tiden det tar innan skälen framkommer. 

Granskningen har dock visat att sent anförda skäl leder till en minskad 

trovärdighet, i praktiken, även i Sverige. 

Den generella lärdomen utifrån den internationella utblicken är att samma 

problem kring gränsdragningar finns i samtliga länder. Avväganden kring 

trovärdighetsaspekten är exempel på där man i de olika länderna, trots att 

retoriken skiljer sig åt, gör samma slags bedömningar, där transparensen i 

Sverige är mindre. 

Granskningen visar att det finns en viktig utmaning för Migrationsverket i 

arbetet med en harmonisering av asylprocessen på EU-nivå: 

• att stärka medvetenheten om problem kring gränsdragningar som 

kringgärdar prövning av asylskälen sexuell läggning/könsidentitet och 

deras motsvarigheter i det europeiska samarbetet 

31

5. SAMMANFATTANDE REFLEKTION OCH 

REKOMMENDATIONER 

I detta kapitel görs en samlad reflektion utifrån tidigare delar av studien. 

Syftet med kapitlet är att med utgångspunkt i en samlad bild av studiens 

resultat ge en bas för Rambölls rekommendationer till Migrationsverket. 

5.1 Sammanfattande reflektion 

Asylskälen sexuell läggning och könsidentitet innebär utmaningar både för den 

som söker asyl och Migrationsverket. Den individ som söker asyl i Sverige 

måste själv åberopa asylskälet. Detta ansvar, liksom ansvaret att göra sin 

berättelse trovärdig, faller på den asylsökande. När det gäller sexuell läggning 

och könsidentitet räcker det emellertid inte att den enskilde känner till 

asylskälen. Personen måste också förstå hur upplevelserna förhåller sig till det 

svenska normsystemet eftersom definitionerna varken av könsidentitet eller av 

sexuell läggning är universella. 

För Migrationsverket är utmaningen att genomföra en rättssäker process, 

vilket innebär att alla asylsökande ska få en likvärdig prövning utifrån svensk 

lag. Studien har dock visat att det finns inslag både i styrande dokument och i 

vägledning som försvårar för den enskilde handläggaren att göra en likvärdig 

bedömning. Problemet med vaga definitioner, motsägelsefulla riktlinjer och 

oklar vägledning får återverkningar bland enskilda handläggare, och att 

exempelvis synen på hur trovärdigheten ska bedömas och hur 

riskbedömningen ska göras varierar mellan handläggare är därför inte 

förvånande. Granskningen har dock kunnat visa på att de glapp som uppstår i 

och med ovan nämnda brister i prövningen av sexuell läggning och 

könsidentitet kan förstås utifrån heteronormativa mekanismer, där 

avvägningar präglade av isärhållning och stereotypisering ofta blir den slutliga 

grund på vilken prövningen vilar. Detta leder till problem för den asylsökande 

eftersom bedömningen blir beroende av vilken handläggare eller beslutsfattare 

som den asylsökande tilldelas, men det innebär också problem för 

Migrationsverket i ambitionen att genomföra en rättssäker process. 

Ramböll bedömer dock att Migrationsverkets utmaningar som har presenterats 

i studien utgör symptom på ett mer djupgående problem som relaterar till 

asylskälens förhållande till det juridiska systemet. Asylskälen utgår från en 

persons könsidentitet och sexuella identitet, som är en viktig beståndsdel i 

varje människas personlighet. Det som ligger till grund för bedömningen av 

asylskälen är i någon mening den ”autentiska identiteten”. Asylrätten skiljer 

sig inte från andra delar av det juridiska systemet, utan bygger på idén att det 

är möjligt att skilja på det icke-autentiska från det autentiska. Samtidigt 

bygger definitionen av asylskälen på att det inte finns en autentisk oföränderlig 

identitet, utan att personers könsidentitet och sexuella läggning är något som 

dels är kulturellt och socialt definierat, dels föränderligt över tid. Hårdraget kan 

sägas att asylskälen vilar på en kritik mot essentialismen, samtidigt som 

samma essentialism utgör en av de fundamentala idémässiga byggstenarna för 

det juridiska systemet. 

Ramböll, bedömer att de utmaningar som har beskrivits i studien kan relateras 

till det underliggande problemet. Det är också i de luckor som uppstår på 

grund av otydliga och motstridiga definitioner och luckor i vägledningen som 

de heteronormativa mekanismerna får utrymme att verka på handläggarnivå. 

Det underliggande problemet är också grundläggande i den meningen att det 

inte enkelt kan avhjälpas. De rekommendationer som presenteras i 

nedanstående avsnitt kommer därför att i viss mån vara symptomatiska. De 

kommer inte att lösa grundproblemet, men kommer att sätta fingret på tydliga 

32

och konkreta aspekter som Migrationsverket kan hantera för att minska 

betydelsen av de mest uppenbara brister som studien har visat på. 

5.2 Rekommendationer 

I detta avsnitt presenteras Ramböll rekommendationer för det fortsatt arbetet 

inom området. I rekommendationerna utgår vi ifrån de utmaningar som 

presenterades tidigare i studien. 

Stärkt vägledning 

En del av den oklarhet och tveksamhet som finns på handläggarnivå kan, 

enligt Ramböll, förklaras med hänvisning till brister och tvetydligheter i det 

styrande och vägledande dokumenten. Migrationsverket bör därför fortsätta 

sin ambition att tydliggöra förutsättningarna kring asylskälen. Ramböll 

bedömer att detta bör ske genom 

• Fler vägledande beslut och tydliggörande ställningstaganden 

• En kontinuerlig utveckling av handböckerna. 

Fler vägledande beslut kan minska otydligheten i bedömningen av exempelvis 

trovärdigheten och öppenhetsaspekten. Det kan också bidra till att 

konkretisera och synliggöra asylskälet könsidentitet. Rättschefens 

ställningstagande om verkställigheten är ett exempel på en stärkt vägledning 

som bidrar till att öka tydligheten kring viktiga avvägande. 

En kontinuerlig utveckling av handböckerna kan avhjälpa problem med 

uppenbart heteronormativa utgångspunkter i bedömning av exempelvis 

öppenhetsaspekten. Det kan också minska risken att kvinnor som anför 

asylskälen osynliggörs. 

Utbildning av handläggare och experter vid Migrationsverket 

Ett stort ansvar i den komplexa prövningen av sexuell läggning och 

könsidentitet vilar på de enskilda handläggarna och beslutsfattarna. 

Granskningen har visat att det finns ett behov att utveckla kompetensen hos 

de enskilda handläggarna för att stärka förutsättningarna för en rättssäker 

process. Det finns en generellt erkänd problematik kring att fråga om 

asylskälen, och att utredningen kräver ett särskilt kritiskt förhållningssätt till 

normativa inslag. Denna kompetens kan, enligt Rambölls bedömning, nås 

genom en utbildningsinsats. 

För att utveckla kvaliteten i processen bör utbildningsinsatsen syfta till att 

stärka kompetensen inom följande område: 

• Att stärka medvetenheten bland personal på Migrationsverket om 

normativa inslag i prövningen 

Detta kan bidra till att minska inslaget av heteronormativitet i bedömningen, 

till exempel genom att misstro mot den sexuella läggningen inte får 

konsekvenser i den övriga prövningen och att bedömningen av trovärdigheten 

inte görs utifrån stereotypa föreställningar om sexuell läggning eller 

könsidentitet. 

33

6. BILAGA 1 ASYLRÄTTSLIG BAKGRUND 

För tydlighetens skull presenteras de rättsliga problemställningarna nedan i 

den följd som de typiskt sett uppstår vid en ansökan om asyl i Sverige. 

6.1 Ansökan 

Ansökan om asyl i Sverige sker vanligen direkt vid ankomst. Det första ledet i 

prövningen är oftast bedömningen huruvida ärendet enligt Dublinförordningen 

ska behandlas i annat land. Enligt nämnda förordning är det nämligen det 

Europeiska land som den asylsökande först ankommer till under sin flykt, som 

ska ta upp ansökan om asyl till prövning. 

6.1.1 Rätt till asyl 

Sverige har skrivit under FN:s flyktingkonvention, den så kallade Genèvekonventionen, 

och har därmed åtagit sig att ge asyl till den som är flykting 

enligt konventionens bestämmelser. I Utlänningslagen (SFS 2005:716) (UtlL) 

har konventionens bestämmelser införts i svensk lag. 5 Rätt till asyl i Sverige 

tillkommer således den som är flykting i UtlL mening. Detta framgår också av 1 

kap 3 § där det föreskrivs att med asyl avses ett uppehållstillstånd som 

beviljas en utlänning därför att han eller hon är flykting. Den svenska 

definitionen av flyktingskap, som i huvudsak överensstämmer med 

Genèvekonventionens, återfinns i 4 kap. 1 §. Här stadgas att den utlänning är 

flykting som befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, 

därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av 

ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell 

läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan, eller 

på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd. 

Av 4 kap 1§ 2st följer vidare att flyktingskapet gäller oberoende av om det är 

landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen utsatts för förföljelse 

eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet mot förföljelse från enskilda. 

Som flykting skall även anses en utlänning som är statslös och som av samma 

skäl som anges i första stycket befinner sig utanför det land där han eller hon 

tidigare haft sin vanliga vistelseort, och som inte kan, eller på grund av fruktan 

inte vill, återvända dit. 

6.1.2 Alternativt skyddsbehövande och övrig skyddsbehövande 

Uppehållstillstånd kan även meddelas den som ej uppfyller kraven på 

flyktingskap om denne tillhör någon av kategorierna skyddsbehövande. Enligt 

4 kap 2 § avses med alternativt skyddsbehövande en utlänning som i andra fall 

än som avses i 1 § befinner sig utanför det land som utlänningen är 

medborgare i, därför att; 

1. det finns grundad anledning att anta att utlänningen vid ett återvändande 

till hemlandet skulle löpa risk att straffas med döden eller att utsättas för 

kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller 

bestraffning, eller som civilperson löpa en allvarlig och personlig risk att skadas 

på grund av urskillningslöst våld med anledning av en yttre eller inre väpnad 

konflikt, och 

2. utlänningen inte kan, eller på grund av sådan risk som avses i 1 inte vill, 

begagna sig av hemlandets skydd. 

Innebörden av övrig skyddsbehövande framgår av 4 kap 2a§, där det stadgas 

att med övrig skyddsbehövande avses en utlänning som i andra fall än som 

5 I den fortsatta framställningen syftar alla paragrafhänvisningar till motsvarande lagrum i UtlL om inget annat 

uttryckligen anges. 

34

avses i 1 och 2 §§ befinner sig utanför det land som utlänningen är 

medborgare i, därför att han eller hon 

1. behöver skydd på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt eller på grund 

av andra svåra motsättningar i hemlandet känner välgrundad fruktan att 

utsättas för allvarliga övergrepp, eller 

2. inte kan återvända till sitt hemland på grund av en miljökatastrof. 

Den huvudsakliga skillnaden mellan uppehållstillstånd på grund av flyktingskap 

(asyl) och uppehållstillstånd på grund av att man anses som skyddsbehövande 

framgår vid en jämförande läsning av 4 kap 2b-c §§. Av dessa lagrum framgår 

att en utländsk medborgare kan uteslutas från att ses som flykting om denne 

gjort sig skyldig till brott mot freden, mänskliga rättigheter eller grovt ickepolitiskt 

brott, medan en utlänning därutöver kan uteslutas från att betraktas 

som någon av kategorierna skyddsbehövande om denne utgör ett hot mot 

rikets säkerhet. 

För den som begår brott i Sverige varpå fängelse kan följa kan också utvisning 

lättare ådömas den som är skyddsbehövande, medan den som är flykting och i 

behov av fristad i Sverige endast kan utvisas om denne begått ett synnerligen 

grovt brott. Detta framgår av 8 kap 11 § 4p 2st jämfört med 8 kap 8 §. 

6.1.3 Synnerligen ömmande omständigheter 

Förutom på grund av flyktingskap eller den sökandes egenskap av 

skyddsbehövande i övrigt kan uppehållstillstånd enligt 5 kap 6 § också beviljas 

en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation 

föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör 

tillåtas stanna i Sverige. 

Vid bedömningen skall enligt samma paragraf särskilt beaktas utlänningens 

hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet. Vidare stadgas 

i 2st samma paragraf att barn får beviljas uppehållstillstånd enligt denna 

paragraf även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar 

och tyngd som krävs för att tillstånd skall beviljas vuxna personer. 

6.1.4 Särskilt om förföljelse på grund av sexuell läggning 

I princip sedan den nya utlänningslagen infördes har förföljelse på grund av 

kön eller sexuell läggning räknats som en grund för asyl, istället för som 

tidigare gällde, en möjlig grund för att räknas som skyddsbehövande i övrigt. 

Denna reform hade redan tidigare diskuterats i samband med införandet av 

bestämmelserna om skyddsbehövande i övrigt. I förarbetena till den reformen 

anfördes att en sådan tolkning förutsatte att homosexualitet eller tillhörighet 

till ett visst kön kunde anses utgöra tillhörighet till en viss samhällsgrupp i 

Genèvekonventionens mening (Prop. 1996/97:25 s. 96). Vid detta tillfälle 

fanns det dock anledning att tro att majoriteten av EU:s medlemsstater inte 

skulle acceptera en sådan lösning. Eftersom Regeringen ansåg det vara av vikt 

att söka uppnå en någorlunda enhetlig och vid tillämpning av 

flyktingkonventionens skyddsbestämmelser internationellt ansåg man det inte 

kunna komma ifråga att Sverige tillämpade konventionen på ett sätt som 

avsevärt skulle avvika från andra länders tillämpning. I samband med att den 

nu gällande lydelsen av 4 kap 1 § utformades kunde Regeringen däremot 

konstatera att allt fler länder etablerat att förföljelse på grund av kön eller 

sexuell läggning kan läggas till grund för flyktingskap. Vidare hade UNHCR i 

sina riktlinjer uttalat att en korrekt tolkning av begreppet tillhörighet till en viss 

samhällsgrupp inrymmer såväl kön som sexuell läggning och att kvinnor och 

homosexuella kan utgöra exempel på sådana samhällsgrupper som avses i 

konventionens flyktingbegrepp (UNHCR, Guidelines on international protection: 

35

Gender-Related Persecution, p.30; UNHCR, Guidelines on international 

protection: ”Membership of a particular social group”, p.12). 

Sedan det också föreföll sannolikt att en majoritet av EG-länderna inte skulle 

motsätta sig en sådan tolkning av begreppet givet den rättsliga (och 

opinionsmässiga) utvecklingen på området beslöts att i lag fastställa att 

någons kön eller sexuella läggning kunde ingå i begreppet tillhörighet till en 

viss samhällsgrupp. 

Det är viktigt att notera att den svenska regleringen därmed inte införde någon 

ny grund för flyktingskap, grunden för asyl är fortfarande en välgrundad rädsla 

för förföljelse på grund av tillhörighet till viss samhällsgrupp – men det nya 

stadgandet förtydligar att enligt svensk rätt skall även kön och sexuell 

läggning anses grunda tillhörighet till viss samhällsgrupp. 

6.2 Något om prövningen av den asylsökandes ärende 

Eftersom prövningen av den asylsökandes skäl utgår ifrån situationen i det 

land denne tvingats fly ifrån måste den asylsökande göra sannolikt att han 

eller hon verkligen kommer från detta land. Detta kan enklast göras genom att 

visa upp giltiga identitetshandlingar från landet. I vissa stater saknar 

myndigheterna dock möjlighet att utfärda identitetshandlingar, till exempel på 

grund av en statskollaps som i Somalia. I dessa fall måste 

identiteten/ursprungslandet fastställas på andra sätt. Detta kan till exempel 

ske genom kunskapstest eller språktest. 

6.3 Vissa frågor av betydelse för prövningen 

6.3.1 Sur Place-frågan 

Det framgår indirekt av reglerna i 4 kap utlänningslagen att det inte är 

nödvändigt att den asylsökande de facto har flytt från sitt hemland – 

flyktingskap kan uppkomma medan utlänningen vistas i ett annat land på 

grund av förändringar i hemlandet som krigsutbrott, revolutioner etc. Men 

flyktingskap kan också uppstå som en följd av den asylsökandes egna 

handlingar, till exempel genom att denne vid sin vistelse i en annan stat bildat 

opinion för politiska rörelser som är förbjudna i hemlandet. Man talar i dessa 

fall om att utlänningen blivit flykting sur place, på plats. 6 I huvudsak föranleder 

inte det faktum att flyktingskälen uppkommit sur place någon annan 

bedömning än den som skulle göras om utlänningen av samma skäl lämnat sitt 

hemland. Dock kan i dessa fall det särskilda förhållandet uppstå, att 

utlänningen kan misstänkas ha vidtagit de åtgärder som lett till att risk för 

förföljelse uppkommit, enkom i syfte att påverka sina möjligheter att få 

uppehållstillstånd. Regeringen har i en prövning av ett sådant fall uttalat att 

när en åtgärd vidtagits enbart i syfte att påverka möjligheten att få 

uppehållstillstånd i Sverige bör åtminstone inte den åtgärden ensam tillmätas 

avgörande betydelse för den asylsökandes rätt till uppehållstillstånd. 

Rättsläget är inte helt klart i detta avseende, men likväl torde huvudregeln 

vara att det är den objektiva risken för förföljelse av viss art som skall vara 

vägledande 7 

6.3.2 Verkställighetsförbud 

När ett avvisnings- eller utvisningsbeslut vunnit laga kraft kan fråga om 

verkställighetshinder enligt 12 kap 1-3 uppkomma. 

Av 12 kap 1 § framgår att avvisning och utvisning av en utlänning aldrig får 

verkställas till ett land om det finns skälig anledning att anta att utlänningen 

6 Jfr Wikrén Sandesjö 2006 s. 126 

7 A.a.s. 127 

36

där skulle vara i fara att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, 

tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. 

Av 2 § samma kapitel framgår därutöver att avvisning och utvisning av en 

utlänning inte får verkställas till ett land om utlänningen riskerar att utsättas 

för förföljelse i det landet. 

Verksställighetshinder skall prövas enligt 12 kap 18 – 19 §§ utlänningslagen. 

Enligt 18 § får verket bevilja uppehållstillstånd om det i ett ärende om 

verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning som vunnit laga kraft 

kommer fram nya omständigheter som innebär att det finns ett hinder mot 

verkställighet enligt 1, 2 eller 3 §. Om hindren befinns vara bestående skall ett 

permanent uppehållstillstånd utfärdas, medan ett tillfälligt uppehållstillstånd 

skall beviljas om hindren för verkställighet befinns vara av övergående natur. 

Enligt 12 kap 19 § skall Migrationsverket, om utlänningen åberopar nya 

omständigheter som tidigare inte prövats, och uppehållstillstånd inte kan 

meddelas enligt 18 § ta upp ärendet till förnyad prövning för att bedöma de 

nya omständigheternas inverkan på beslutet om uppehållstillstånd. För att ny 

prövning enligt detta lagrum skall beviljas krävs liksom beträffande 18 § att 

det rör sig om helt nya omständigheter. Beviskravet är här inte lika högt ställt 

som för prövningen enligt 18 § då det framgår att det räcker med att det kan 

antas att de nya omständigheterna medför hinder för verkställigheten. 

Bestämmelserna i 12 kap 19 § är alltså en rent proceduriell reglering som 

stadgar när en ny omständighet får tas upp till prövning trots att ett tidigare 

avslag på ansökan om uppehållstillstånd vunnit laga kraft. 

Av denna anledning måste utlänningen ha haft giltig ursäkt för att inte ha 

åberopat dem tidigare. Kravet på giltig ursäkt är en nödvändig följd av att 

åberopsbördan i asylprocessen – enligt huvudprincipen i svensk process- och 

förvaltningsprocessrätt - vilar på sökanden. Med hänsyn till bland annat detta 

har Migrationsöverdomstolen i en dom uttalat följande: 

En asylsökande kan därför endast i undantagsfall anses ha giltig ursäkt 

för att inte ha åberopat alla för prövningen relevanta omständigheter 

innan ett sådant lagakraftvunnet beslut föreligger. När ett ärende har 

nått verkställighetsstadiet skall det alltså endast undantagsvis kunna bli 

fråga om prövning av omständigheter som inte har kunnat åberopas 

tidigare. (MIG 2007:13) 

Likväl har en alltför restriktiv tolkning av kravet förutsetts kunna medföra 

oskäliga konsekvenser i asylärenden, där de nya omständigheter som 

åberopas är av sådant slag att de är särskilt svåra att berätta om. Regeringen 

uttalade redan i förarbetena till den nuvarande regleringen att: 

En giltig ursäkt i det enskilda fallet kan vara att utlänningen i hemlandet 

utsatts för traumatiska upplevelser som varit svåra att berätta om i ett 

tidigare skede. (Prop. 2004/05:170 s. 227) 

Sedan det förtydligats att sexuell läggning ska kunna grunda tillhörighet till 

viss samhällsgrupp och därmed utgöra en relevant förföljelsegrund som 

berättigar till asyl, har frågan om giltig ursäkt när förföljelse på grund av 

sexuell läggning åberopas sent i processen vid upprepade gånger ställts på sin 

spets. Flertalet asylsökande härstammar från kulturer där homo- och bisexuell 

läggning är tabubelagt och straffbart, ibland rent av med döden. Rättschefen 

vid Migrationsverket har därför nyligen (19/10-09) utfärdat ett rättsligt 

ställningstagande där det klargörs att: 

37

När det gäller bedömningen av giltig ursäkt gäller att den som förtigit 

och döljt [sic!] sin sexuella läggning i hela sitt liv i allmänhet borde ha 

giltig ursäkt för att inte ha åberopat detta tidigare i processen. 8 

Genom detta ställningstagande klargörs att Migrationsverket i allmänhet skall 

godta att sexuell läggning som grund för förföljelse åberopas först sent i 

processen, om den sexuella läggningen är något som den asylsökande dolt 

under hela sitt liv. Detta senare krav blir då närmast en bevisfråga. 

6.4 Internationell anpassning och framtida utveckling av asylrätten 

6.4.1 Skyddsgrundsdirektivet 

Under 2004 antog Europeiska unionens råd ett direktiv om miniminormer för 

när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som 

flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd 

samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade 

skyddet. 

Det så kallade Skyddsgrundsdirektivets huvudsakliga syfte är att garantera att 

medlemsstaterna tillämpar gemensamma kriterier för att fastställa vilka icke 

EU-medborgare som behöver internationellt skydd samt garantera att en 

miniminivå av rättigheter görs tillgängliga för dessa personer i samtliga 

medlemsstater. Ett mer långsiktigt syfte är också att begränsa asylsökandes 

resor mellan medlemsstaterna i fall där dessa föranleds endast av skillnader i 

asylrätten, något som en tillnärmning av reglerna om flyktingstatus och status 

som skyddsbehövande anses bidra till. 

Direktivet inleds med att definiera bland annat att samlingsbegreppet 

internationellt skydd i direktivets mening innebär flyktingstatus och status som 

alternativt skyddsbehövande. Direktivets definition av flykting utgår i princip 

från Genèvekonventionens definition. Samtliga EU-länder har ratificerat denna 

konvention, och därmed torde definitionen av flyktingskap vara likartad i de 

flesta länder. Med alternativt skyddsbehövande avses den som vid utvisning till 

hemlandet skulle utsättas för en verklig risk att lida allvarlig skada i form av till 

exempel dödsstraff eller tortyr. 

Direktivet behandlar också förutsättningarna för att betraktas som flykting 

eller skyddsbehövande i övrigt. I direktivet anges ett flertal faktorer som 

staterna skall ta hänsyn till vid bedömningen av skälen till förföljelsen. I fråga 

om tillhörighet till en viss samhällsgrupp framhålls särskilt att sexuell läggning 

kan utgöra en gemensam egenskap som kan grunda tillhörighet till en sådan 

grupp. 

Vidare fastställs att det vid bedömningen av om en sökande har en välgrundad 

fruktan för förföljelse är irrelevant huruvida sökanden faktiskt har de 

egenskaper som är skälet till förföljelsen, om en sådan egenskap tillskrivs den 

sökande av den som utövar förföljelsen. 

Direktivets andra del reglerar vilka rättigheter och förmåner som är knutna till 

den beviljade statusen. I dessa bestämmelser behandlas bl.a. rätten till 

uppehållstillstånd och resedokument. 

Svensk rätt anpassades till skyddsgrundsdirektivet från och med 2010. I 

huvudsak har man bedömt att svensk rätt står väl i överensstämmelse med 

skyddsgrundsdirektivet. Den huvudsakliga förändringen blev därför att 

utlänningslagen anpassades till skyddsgrundsdirektivets statusreglering. Vidare 

infördes ovan beskrivna två kategorier av skyddsbehövande. 

8 http://www.migrationsverket.se/include/lifos/dokument/www/091019101.pdf s. 1 

38

7. BILAGA 2 NEDERLÄNDSK OCH TYSK 

LAGSTIFTNING INOM OMRÅDET 

7.1 Nederländerna 

7.1.1 Relevanta internationella åtaganden 

Juridiskt bindande dokument på europeisk nivå är EC Qualification Directive 

(2004/83/EC). Denna handling anger rätten till asyl till följd av sexuell 

läggning eller könsidentitet genom att explicit fastställa att sexuell läggning 

och könsidentitet utgör grunder för tillhörighet i sociala grupper. I 1951 års 

flyktingkonvention, som är ratificerad av Nederländerna, fastställs att 

tillhörighet till en socialgrupp utgör ett legitimt skäl för att begära asyl. I den 

nederländska juridiska praktiken har asylsökande sedan 1981 beviljats asyl 

med hänvisning till §1(A)2 i 1951 års flyktingkonvention på grund av förföljelse 

av social grupp. 9 1979 var första gången som statssekreteraren övervägde att 

bevilja en homosexuell asylsökande asyl, emellertid var detta av humanitära 

skäl. Detta övervägande följdes av en parlamentarisk resolution som 

tillkännagav förföljelse på grund av sexuell läggning som en grund för asyl. 10 

Asylsökande kan beviljas asyl enligt §3, Europakonventionen och av 

humanitära skäl i den nederländska lagen. 

7.1.2 Den nederländska lagstiftningen 

Hanteringen av asylansökningarna i Nederländerna bygger på the Aliens Act 

2000 (vreemdelingnwet 2000) som trädde i kraft den första april 2001. The 

Aliens Resolution Circulation 2000 (Vreemdelingencirculaire 2000) anger den 

administrativa hanteringen som fastställs i the Aliens Resolution 2000 

(vreemdelingnwet 2000). 

I the Aliens Resolution Circulation finns det ett asylkapitel och i ett stycke i 

detta kapitel tas situationen för homosexuella och transsexuella asylsökande 

särskilt upp. 11 Detta dokument har ersatt de arbetsinstruktionerna som IND 

tidigare använde. 12 Nya arbetsinstruktioner är integrerade i the Aliens 

Resolution Circulation som tillägg (WBV – Wilzigingsbesluit 

Veermdelingencirculaire 2000). 

För asylsökande hbt-personer från Afghanistan, Colombia, Eritrea, Iraq, Nepal, 

Nigeria och Turkiet finns landsspecifika tillägg som erkänner hbt-personer från 

dessa länder som särskilt utsatta grupper. 13 På grund av detta är det mindre 

sannolikt att asylsökande LGBT-personer från dessa länder utvisas. 

Diskriminering i sig betraktas inte som ett legitimt skäl för att bevilja asyl. Om 

asylsökande LGBT-personer är förföljda av icke-statliga aktörer ska de kunna 

bevisa att de har sökt hjälp från myndigheterna i ursprungslandet. 14 

9 Dom från den 13 augusti 1981 Afelding. Rechtspraak (rättsliga kommissionen för statsrådet), nr A-2,1113 

Rechtspraak Vluchtelingenrecht nr 5 1981. Referens: ECRE (1997): ELENA uppsats om sexuell läggning som grund för 

erkännande av flyktingstatus, http://www.ecre.org/files/orient.pdf 

10 Ibid. 

11 Vreemdelingencirculaire 2000, del C2/2.10.2, 

http://wetten.overheid.nl/zoeken_op/regeling_type_wetten+AMVB+ministeries+circulaires/titel_bevat_vreemdelingen 

circulaire% 2B2000/datum_17-11-2009/uitklappen_60463/pagina_1 # 60.463 

12 IND (Immigratie-en Naturalisatiedienst) ansvarar för hantering av alla asylansökningar. Asylsökande kan göra 

anspråk vid en av tre registreringscentra för IND. Asylansökan måste behandlas inom 48 timmar, vilket motsvarar fem 

arbetsdagar. Endast om IND anser asylansökan som legitima genomgår ansökningen en prövning. Ett beslut måste 

fattas inom sex månader efter det asylansökan lämnats in. 

13 Vreemdelingencirculaire 2000, C24 

14 Dessa går tillbaka till arbetsinstruktion no. 219 och dess tillägg av Dittrich motie enligt vilka det inte förväntas att 

asylsökande håller sin sexuella läggning hemlig i ursprungslandet. Den relevanta paragrafen har ersatts av en paragraf 

som innebär att en missgynnande livssituation för hbt-personer i ursprungslandet inte utgör en legitim grund för att 

bevilja asyl. Se: IND-Werkinstructie nr. 219, http://cmr.jur.ru.nl/CMR/TBV/TBV94/00/werkinstructie.219.pdf 

39

Utländska transpersoner kan beviljas uppehållstillstånd en begränsad period 

om de behöver genomgå operation för könsbyte, detta enligt Art. 14 of the 

Aliens Act. Dessa fall omfattas inte av rätten till asyl. 

7.2 Tyskland 

7.2.1 Relevanta internationella åtaganden 

Tyskland har, liksom Nederländerna, ratificerat 1951 års konvention och 1967 

år protokoll gällande flyktingars rättsliga ställning. Möjligheten att bevilja asyl 

enligt §1(A)2 i konventionen från 1951 införlivas i nationell lagstiftning enligt 

§60(1) AufenthG. 

Om ett beslut för att bevilja eller inte bevilja asyl bygger på 

Genèvekonventionen §60(1) 5 AufenthG ska the EC Qualification Directive 

(2004/83/EC) användas på ett kompletterande sätt. 

7.2.2 Den tyska lagstiftningen 

I Tyskland kan asyl beviljas av två olika juridiska skäl: för det första kan asyl 

beviljas till politiska flyktingar, enligt den tyska konstitutionen § 16(1). Rätten 

till asyl till följd av politisk förföljelse har därför fått konstitutionell status och 

har på grund av detta stor betydelse i den tyska lagstiftningen. 15 För det andra 

kan asylansökningar behandlas på grundval av § 60(1) AufenthG (Residence 

ACT). I detta fall är det inte politisk asyl som ges utan skydd mot utvisning 

(även kallat liten asyl – kleines Asyl). Det är här som hänvisningen till 

förföljelse av socialgrupp utgör skäl för asyl. 16 

I båda fall garanteras bosättning för en begränsad tid (tre år) och endast 

därefter fattas ett definitivt beslut huruvida permanent uppehållstillstånd kan 

beviljas. Både politiska och så kallade GFK-flyktingar (tyska för 

Genèvekonventionen om flyktingar) har fått långtgående sociala rättigheter. 

Om någon av de ovan nämnda rättsliga förhållandena gäller för en 

asylansökan kommer the Asylum Procedure Act (AsylVerfG) i bruk för vidare 

bearbetning av asylansökan. Detta gäller inte för statslösa utlänningar. Den 

federala byrån för migration och flyktingar (BAMF) är det administrativa organ 

som är ansvarig för handläggning av asylansökningar. Under de senaste tio 

åren beviljades uppskattningsvis fem procent av de asylansökarna som 

grundar sig på grundlagen, och uppskattningsvis åtta procent erkändes som 

GFK-flyktingar. 17 

Om inte någon av ovanstående gäller kan den asylsökande hindras från 

utvisning genom § 60(2-5 eller 7) med hänvisning till risk för tortyr, dödsstraff 

eller fara för flyktingens liv och frihet i allmänhet vid återlämnandet, detta 

gäller även om de kriterier som är uppsatta i 1951 års konvention inte är 

tillämpliga. I dessa fall beviljas ett uppehållstillstånd för en begränsad tid med 

begränsade sociala rättigheter. Denna status utgör dock inte asylstatus i det 

tyska regelverket. Enligt Pro Asyl har cirka två procent av flyktingarna de 

senaste åren beviljats uppehållstillstånd på denna rättsliga grund. 18 Den 

federala myndigheten för migration och flyktingar (BAMF) samlar inte statistisk 

15 Som en ECRE studie från 1997 konstaterar "den tyska konstitutionella domstolen har tolkat detta till att omfatta 

förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet och social grupp”. (Dom 2 juli 1980 federala författningsdomstolen 54, 

341 (359)) "ECRE (1997): ELENA uppsats om sexuell läggning som grund för erkännande av flyktingstatus, 

http://www.ecre.org/files/orient.pdf 

16 Översättning av författaren: Utländska medborgare kan inte utvisas om deras liv eller frihet är hotade på grund av 

etnicitet, religion, nationalitet eller tillhörighet till en särskild social grupp på grund av politisk övertygelse 

17 Pro Asyl (2009): Die Entscheidung, http://www.proasyl.de/de/themen/basics/basiswissen/wer-erhaelt-asyl/ 

18 Ibid. 85 % av asylansökningar avslås. I ett betydande antal fall kan flyktingar fortfarande inte utvisas och få status 

"tolerated" (Duldung). 

40

data som kan ge information om hur många hbt-relaterade asylärenden de 

har, men de uppskattar att antalet är lågt. 19 

Den juridiska praxisen refererar generellt till §60 AufenthG när man beviljar 

förhindrande av avvisning av asylsökande hbt-personer. Enligt en ECRE studie 

behandlades en asylansökan av en hbt-person för första gången 1983. 20 

Tidigare tenderade tysk rättspraxis att särskilja hbt-fall mellan ”oåterkallelig 

och dödlig” homosexualitet som förstods som utom kontroll för den enskilde, 

och homosexualitet som en preferens som störde den allmänna moralen. 21 I 

det senare fallet innebar nödvändigtvis inte rätt till asyl i rättspraxis trots att 

det strider mot EC Qualification Directive (2004/83/EC). 22 Numera ser man på 

sexuell identitet som en konstituerande element av personligheten och att den 

därför kan betraktas som en naturlig eller oföränderlig egenskap. 

Om en person ”kommer ut” efter att ha lämnat ursprungslandet och därför 

ansöker om asyl på grund av ändrade förhållanden (fruktan för förföljelse i sitt 

hemland på grund av att personen kommit ut som homosexuell) är dessa 

förändrade förutsättningar inte relevanta för beviljande av asyl enligt §28 

AufenthG. Enligt rättspraxis kan rädsla för sitt liv och sin frihet för den 

asylsökande fortfarande hindra att utvisning sker. Sedan inledningen av 

Immigaration Act 2005 accepteras också förföljelse av icke-statliga aktörer 

som en legitim grund för att söka asyl. I tysk rättspraxis finns det inget 

specifikt förfarande för transpersoner 

19 BT-Drs.16/6029 (2006): Die Rechtliche Situationen homosexueller Flüchtlinge in Deutschland und die Lage der 

Bürger-und Menschenrechte von lesben, Schwulen und Transsexuellen i Afghanistan, und Iran Irak. 

20 Dom 26 april 1983, nr IV / IE 06244/81 Verwaltungsgericht Wiesbaden. Asylansökan i en första nivå av jurisdiktion 

avslogs men tillbakavisades sedan av förvaltningsdomstolen Wiesbaden. Asyl beviljades därefter till en iransk 

homosexuell asylsökande som inte tidigare blivit förföljd i sitt ursprungslandland. Fallet är intressant eftersom det 

visar en kontrovers som fortfarande pågår och även observeras i rättspraxis i Nederländerna. Vissa domstolar anser 

att det är acceptabelt att förvänta sig att den asylsökande lever med sin sexuella läggning i hemlighet för att undvika 

förföljelse, medan andra inte finner det acceptabelt (i enlighet med EG-Qualification direktiv 2004/83/EG). 

21 1988, beslut från den 15 mars, Bundesverwaltungsgericht (federala förvaltningsdomstolen) nr 9-c-278,86, 79 bVer- 

wGE143: Domstolen beviljade flyktingstatus till en iransk man på sygrund av att hans "oåterkalleliga homosexualitet" 

vilket att han riskerade att dömas till döden om han återvände till Iran. Domstolen fann att iransk lag inte bara 

straffar en person för störande av allmän ordning och moral utan även på grund av hans "oåterkalleliga och dödliga 

homosexuella tendenser." Domstolen ansåg att de personliga egenskaperna hos den asylsökande placerade honom i 

en konflikt i förhållande till sitt ursprungsland. Domstolen ansåg emellertid inte att den asylsökande tillhörde en social 

grupp enligt 1951 års flyktingkonvention. Generellt baserar domstolen inte sina beslut om att bevilja flyktingstatus till 

homosexuella på grund av medlemskap i en social grupp, utan snarare på grund av individuella beteenden eller 

egenskaper som står i konflikt med dennes ursprungsland. 

22 Se även: lesben-und Schwulenverband in Deutschland (2009): Asylrecht für lesben und Schwule, 

http://www.lsvd.de/860.0.html 

41

8. BILAGA 3 DOKUMENTFÖRTECKNING 

Sverige 

- Utlänningslagen 

- Regeringens proposition 2005/06:6 Flyktingskap och förföljelse på grund 

av kön eller sexuell läggning 

- Socialförsäkringsutskottets betänkande 2005/06:SfU4 Förföljelse på grund 

av kön eller sexuell läggning 

- (Prop. 2009/10:31 Genomförande av skyddsgrundsdirektivet och 

asylprocedurdirektivet) 

- (Prop. 2004/05:170 Ny instans- och processordning i utlännings- och 

medborgarskapsärenden) 

- 2 Vägledande beslut homosexuella män Iran - ett avslag och ett bifall 

- Utlänningshandboken kön 

- Utlänningshandboken sexuell läggning 

- UNHCR:s guidance on refugee claims relating to sexual orientation and 

gender identity 

- UNHCR:s guidance on refugee claims gender-related persecution 

- Rättschefens rättsliga ställningstagande gällande flyktingar från Irak och 

verkställighet 

- Domar i aktuella fall 

- Utlänningslagen med kommentarer, 8:e upplagan, Gerhard Wikrén och 

Håkan Sandesjö, Norstedts Juridik, Stockholm 2006 

Nederländerna 

- 1951 års konvention och 1967 års protokoll angående flyktingars 

rättsliga ställning, 

- Skyddsgrundsdirektivet (2004/83/EC), 

- Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter (ECHR) 

- Vreemdelingenwet 2000) 

- Vreemdelingenbesluit 2000 och 

- Vreemdelingencirculaire 2000 

Tyskland 

- 1951 års konvention och 1967 protokoll angående flyktingars rättsliga 

ställning 

- Skyddsgrundsdirektivet (2004/83/EC) 

- Den tyska grundlagen (AufenthG) 23 

- AsylVerfG 

23 Gesetz über den Aufenthalt, die Erwerbstätigkeit und die Integration von Ausländern im Bundesgebiet (lagen om 

bostad, sysselsättning och integration av utlänningar på Tysklands territorium). 

42

Normkritisk studie av asylprövningen - Migrationsverket

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?